Karl-Åke Isaksson menar att man inte ska behöva vara rädd i sitt eget boende för att man har oförutsägbara grannar.
Efter elva hjärtinfarkter hamnade Karl-Åke Isaksson, 86, på ett äldreboende i Gällivare. Där har han bott i ett års tid. En bruten lårbenshals som han fick när han ramlade efter den senaste infarkten gjorde det omöjligt för honom att bo kvar hemma. Men nu har han fått nog av situationen på boendet.
– En boende bajsar och kissar i allmänna utrymmen, ibland kletas avföring på väggarna. Personalen hinner inte med att hålla efter. Ibland flyttas vi över till den andra avdelningen på boendet för att äta lunch och middag, eftersom det luktar så illa i matrummet, säger han.
Han ser att personalen arbetar hårt för att upprätthålla ordning, men menar att situationen har blivit helt ohållbar.
– Jag lider för personalens skull, det är enormt hemskt det som händer här. Demenssjuka blandas med sådana som jag, som inte är dement. Den här personen ska inte vara här, det är inte rätt typ av boende. Hur de löser det här, det vet jag inte men inte kan man ha det så här bland folk som är någorlunda i trim, klara i knoppen och kan sköta sig själva.
Karl-Åke Isaksson kan gå själv och tar sig fram mellan sitt rum och de allmänna utrymmena. Vid sidan av den bristande hygienen på boendet finns ännu ett problem, stor rädsla och otrygghet.
– Här bor en demenssjuk person som tar sig in i andras rum, är hotfull och våldsam. Jag har fått försvara mig flera gånger. Det är förstås ett helvete även för personalen, men det verkar inte vara någon uppifrån i ledningen som tar tag i det.
Det är inte bara ute i de allmänna utrymmena som Karl-Åke Isaksson har utsatts för situationer av personen, utan även i sin egen lägenhet, ett utrymme som han ska kunna känna sig trygg i.
Karl-Åke Isaksson har bott på boendet i ungefär ett år och han betalar runt 12 000 kronor i hyra.
På avdelningen bor 10–12 äldre, med olika behov. En annan av dessa är Torbjörn Lindmark.
Torbjörn Lindmark delar Karl-Åke Isaksson uppfattning. "Personen borde flyttas, då hade det blivit lugnare", säger han.
– Det är ett rent helvete om jag ska vara ärlig. Personen kom när jag satt och åt och tog mat från min tallrik och bara stoppade in den i sin mun, säger han.
Karl-Åke Isaksson, 86, var tvungen att flytta in på boendet efter att han haft elva hjärtinfarkter.
Karl-Åke Isaksson upplever att personalen tidvis är underbemannad och inte hinner med att lösa de situationer som uppstår. Hans önskan är att den person som till följd av sin sjukdom orsakar problem och rädsla för de övriga kan flyttas till ett boende som fungerar bättre för hens behov.
Själv har Karl-Åke Isaksson fått en bedömning i samråd med läkare om att han skulle kunna ha sitt eget boende, med den hjälp och det stöd han behöver, men än har inget hänt i den frågan.
– Det jag blir så upprörd över är att det inte vidtas några åtgärder. Det bara fortsätter. Mitt sista hopp nu är att berätta för en reporter så att det här kommer ut, säger Karl-Åke Isaksson.
Johan Apelqvist är avdelningschef för vård och omsorg i Gällivare kommun. Han säger att han inte kan kommentera det enskilda fallet, men att det arbetas för att alla verksamheter ska ha en god arbetsmiljö för medarbetarna och en bra boendemiljö för de äldre.
– Vi försöker anpassa verksamheten efter allas behov och i det arbetet är trygghet och säkerhet viktiga faktorer. När vi får information om missnöje så kommer vi att ytterligare se över om det finns fler åtgärder vi kan vidta. Vi vill att alla ska trivas och känna sig trygga i sin boendemiljö.