2018 hade Socialstyrelsen 350 miljoner kronor att fördela till kommunerna. Syftet med statsbidraget är att införa eller höja en låg dagpenning till dem som deltar i daglig verksamhet enligt LSS (habiliteringsersättning). Syftet är att öka motivationen att delta i daglig verksamhet och uppmuntra fler kommuner att införa habiliteringsersättning.
– Vi fick besked att bidraget var rekvirerat och hade glatt oss åt det här, säger Eva Olsson på Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB.
Sedan fick föreningen plötsligt veta att pengarna inte skulle komma brukarna tillhanda – eftersom kommunen inte ansökt om bidraget.
– Det här skulle vara en välkommen guldkant till de som får 30 eller som högst 45 kronor om dagen. Vi förstår ingenting. Hur kan kommunen hålla deltagarna inom daglig verksamhet skadeslösa för det här, säger Eva Olsson.
För att få del av statsbidraget fanns enligt Socialstyrelsen inga andra villkor än att kommunen skulle rekvirera pengarna och se till att de kom brukarna tillgodo. Gällivare kommun kunde ansöka om 490 000 kronor, lika mycket som exempelvis Bjuvs kommun. Eftersom flera kommuner inte tog ut statsbidragen fick de kommuner som gjorde det istället mer i bidrag. Bjuv fick en miljon kronor mer i bidrag.
Ett fåtal av Sveriges kommuner ger inte habiliteringsersättning men Gällivare är en av kommunerna som gör det.
– Kommunfullmäktige beslutade år 2014 att utöka ramen för habiliteringsersättningsnivåerna. Utöver det har de som behöver transport på grund av funktionsnedsättning fria arbetsresor till och från daglig verksamhet, skriver avdelningschef Lena Junros Nilsson på Gällivare kommun i ett e-postmeddelande.
Hon skriver att statsbidraget var ett engångsanslag.
– Socialförvaltningen var i kontakt med Socialstyrelsen som inte fått några signaler från regeringen om ytterligare tilldela medel för år 2019. Utifrån det beskedet var det viktigt att beaktade konsekvenser som kan uppstå för brukarna om nämnden inte har för avsikt att permanenta höjningen. Om socialnämnden måste återgå till tidigare ersättning utifrån socialförvaltningens ansträngda ekonomi är det inte lätt för brukarna att förstå varför, skriver Lena Junros Nilsson.
Det är ett resonemang Eva Olsson inte köper.
– Om de var rädda för att de skulle bli besvikna, vad tror de inte att deltagarna är nu, säger hon.