Lovisa beskriver sig som familjekär – att ha nära till sina nära är en av anledningarna till att hon vill bo kvar i Gällivare. Här tillsammans med Hilda och hunden Nemo, en viktig del av Lovisas vardag.
Att lämna sin hemort efter gymnasiet är för många unga nästan ett självklart steg. Luleå, Umeå, Stockholm – nya miljöer och fler valmöjligheter lockar. Men Lovisa Nilsson och Hilda Dahlin valde det motsatta - att stanna i Gällivare.
Ett beslut som vuxit fram, både genom utbildning och jobb, men också genom en stark känsla av tillhörighet.
– Jag trodde faktiskt att jag skulle flytta. Länge tänkte jag att jag skulle plugga vidare och se något annat. Men sen kom jobbet på LKAB, och jag insåg att det här passar mig perfekt, säger Lovisa.
Hon jobbar som elektriker under jord i LKAB:s gruva i Malmberget. Det var långt ifrån ett givet mål när hon påbörjade gymnasiet. Då hade hon siktet inställt på samhällsprogrammet, men valde el i sista stund.
Under sina praktiker fick Lovisa testa på jobbet som elektriker i gruvan – erfarenheter som gjorde yrkesvalet självklart. På bilden ses hon under jord i LKAB:s gruva i Malmberget.
– Jag tänkte att el ger jobb direkt, och det stämde verkligen. Att dessutom få LKAB-profilen och sommarjobb under utbildningen gjorde att jag kände mig trygg i mitt val.
Hilda Dahlin gick en liknande väg via transportprogrammet, där Boliden för första gången erbjöd en särskild inriktning. Hon tog chansen – och fick den. Nu jobbar hon i Bolidens gruva i Aitik.
– Det lät spännande med gruvmaskiner och att få vara ute. Jag gillar att köra och att bygga. När jag bygger vägar känner jag mig kreativ – man formar något som andra använder varje dag.
”När jag bygger vägar känner jag mig kreativ”, säger Hilda Dahlin, som jobbar i Bolidens gruva i Aitik.
Både Hilda och Lovisa började arbeta direkt efter studenten. Att få anställning i ung ålder är något de ser som en stor fördel, och det är också en av anledningarna till att de valde att stanna kvar.
– Jag har sambo, hund och eget boende här. Jag trivs, och då finns det ingen anledning att dra, säger Hilda.
– Jag har inte heller känt något behov av att flytta. Det är tryggt, det är nära till familjen. Jag har ett jobb jag gillar och kollegor som är fantastiska, säger Lovisa.
Lovisa och Hilda med sina fyrbenta följeslagare Nemo och Sally. Båda beskriver sig som hundkära – och hundarna är en självklar del av livet i Gällivare.
De har båda funderat på framtiden och möjligheten att plugga vidare, men det är inget som känns brådskande.
– Jag har börjat kolla på distanskurser, kanske inom pedagogik. Men jag vill helst kunna bo kvar här och ändå utvecklas, säger Hilda.
Lovisa ser mer framför sig att resa – kanske bo utomlands en period – men Gällivare finns hela tiden i bakgrunden.
– Jag vill ha minnen att berätta om. Men i slutändan tror jag ändå att jag vill att mina framtida barn ska växa upp här.
Hilda Dahlin och Lovisa Nilsson Åhl har svårt att hitta nackdelar med att bo i Gällivare. Möjligtvis de långa avstånden säger de. 'Det är sjukt att vi tycker Luleå är nära', säger Hilda och skrattar.
De är medvetna om att deras val skiljer sig från många andras. I deras vänkretsar har flera flyttat för att studera – men i deras egna gymnasieklasser är det tvärtom. El- och transportprogrammen har lett till jobb direkt för de flesta.
– Över hälften i min klass har fasta jobb. Det säger något om möjligheterna som faktiskt finns här, säger Lovisa.
Gällivare är inte utan sina utmaningar. Avstånden är långa, resor dyra och gymnasievalen begränsade. Men fördelarna väger tyngre för både Hilda och Lovisa. De nämner naturen, närheten till vänner och familj – men även att samhället förändras – till det bättre.
”Jag har sambo, hund och eget boende här. Jag trivs, och då finns det ingen anledning att dra.", säger Hilda Dahlin. På bilden ses hon tillsammans med sin pappa Jakob Dahlin och hunden Sally.
– Det händer mer nu. Höstfesten var ett exempel. När vi var yngre fanns inte så mycket, men nu märks en förändring, säger Hilda.
Företagen de jobbar för bidrar också till trivseln. Fackföreningar och personalföreningar ordnar aktiviteter, fester och kurser.
Förutom jobbet i gruvan spelar Lovisa Nilsson Åhl fotboll i Malmbergets AIF.
– Det blir mer än bara ett jobb. Det blir ett sammanhang, säger Lovisa.
Och även om framtiden är oviss och drömmarna kan ändras, är de överens om en sak: att stanna var ett medvetet val – inte ett nödalternativ.
– Många ser det som att man bara stannar om man inte har något bättre för sig. Men jag valde det här livet, och jag är nöjd, säger Hilda.
Det finns både för- och nackdelar att stanna kvar på orten där man växt upp, tycker Lovisa Nilsson Åhl och Hilda Dahlin. I Gällivare känner man igen folk – på jobbet, i affären och på stan. ”Det är speciellt, men också en trygghet,” säger Lovisa.