Olidlig spänning vid nytt resningsförsök
Spänningen var olidlig men nu är det på plats vid Vassara älv. Det 25 ton tunga och 43 meter höga ståltorn, som rasade vid resningsförsöket i våras och som bland annat ska försörja nya Aitik med el.
Gösta Engström och Svante Degerling med hunden Jenna har följt arbetena vid älven sedan start och ville inte missa när största tornet skulle lyftas på plats. FOTO: Maria Ödalen
Foto: Maria Ödalen
- Nu är det där, sa en leende Kjell Eriksson, projektledare från Vattenfall eldistribution, samtidigt som en av arbetarna vid tornet vände sig om och applåderade.
"Ett fruktansvärt dån"
Även två boende vid älven som intagit åskådarplats på betryggande avstånd andades ut.
- Vi har följt arbetet under hela dess gång. Under våra promenader längs älven och från fönstret. Så det här ville vi verkligen inte missa, sa Göte Engström.
- Jag och hunden stod på andra sidan älven vid förra försöket i våras, då det rasade. Det var ett fruktansvärt dån, sa Svante Degerling, som tagit med sig kameran.
Och för dagen hade det minst sagt legat spänning i luften, innan det var dags för det stora lyftet och innan arbetare och åskådare på plats kunde konstatera att denna gång gick det bra.
Kan andas ut
Vesa Jaako, Havator, som stått för en del av lyftexpertisen har varit noga med förberedelserna.
- Ja, vi har gått in för att vara så säker som möjligt. Men det har ändå varit oroligt ända tills nu. Först nu när det är på plats kan man andas ut, sa han.
Kjell Eriksson förklarade att även marken under tornet har förbättrats sedan sist.
- Ja, vi har förstärkt med berglager för att vara säkra på att klara tornets vikt. Och Valmont, den firma som ansvarat för resningen tog det förra raset på största allvar. De har sett över konstruktionen och gjort kraftiga förbättringar. Nya säkerhetsanordningar sitter på plats som inte går att jämföra med de tidigare. Företaget håller också på med en egen utredning av det inträffade men rapporten är inte klar ännu, sa han.
Detta var den åttonde stolpen på plats av de totalt 14. Enligt Kjell Eriksson ser tidsplanen för projektet som tog sin början för tre år sedan ut att hålla, trots det förra raset och försenade leveranser.
- Detta har kompenserats upp av hårt arbetande mannar. Och jag har diskuterat med Aitik om att kunna ha ett totalt elavbrott under åtta timmar i mitten av oktober, så vi kan koppla ihop ledningarna och ta dem i drift. Det ska gå bara vädret håller och det inte blir för kallt. I så fall blir vi färdiga cirka en månad före utsatt tid, sa han.
För gruvnäringen
En av ledningarna på ståltornet går från Gällivare till Ekorrbäcken i Tärendö. Den andra från Messaure in i nya Aitik och vidare till Gällivare. I förlängningen ska de mata vidare till Kiruna.
- De håller för våldsamma effekter och kan köras från olika håll. Det är främst den expansiva gruvnäringens behov som ligger till grund för att vi gör det här, sa Kjell Eriksson.
Så jobbar vi med nyheter