Klockan är några minuter i nio på morgonen och vårsolens varma strålar har på ett par dagar förvandlat snöns ytskikt till blank och isig. I Gällivare rustar skidentusiasterna för den första av två helger i längdåkningens tecken. De stora stjärnorna har redan anlänt inför SM-tävlingarna och om en vecka är det dags för Dundret runt.
Det är i Gällivare som Joseph Ricken, 29, finner kärleken när en ny kostym ska inhandlas. Det är också här han startar sin bana inom åklagaryrket.
Men allting börjar i en annan världsdel, långt från Malmfälten. En mytomspunnen plats och den moderna rockmusikens vagga – Woodstock.
Här gör Jimi Hendrix en klassisk tolkning av den amerikanska nationalsången på en lerig åker i augusti 1969. I Woodstock skriver också Janis Joplin, The Who, Jefferson Airplane och en rad andra band historia.
I Woodstock växer Joseph Ricken upp och där föds drömmen om ett yrke inom juridiken.
Under många år driver hans pappa, Robert Ricken, en advokatbyrå i den lilla orten norr om New York tillsammans med tre kollegor.
– Jag sa nog från väldigt tidig ålder att jag skulle bli advokat. Lite, du vet, man ser upp till farsan. Den drömmen har funnits tidigt.
Men huvudspåret är fortfarande något helt annat när familjen flyttar från USA till Sverige och Norrbotten 2002.
– Jag var inställd på en karriär inom tennisen ända fram till 17-årsåldern. Då insåg jag att för varje steg man skulle ta i idrottskarriären innebar det större och större uppoffringar. Och jag förstod att skulle jag fortsätta med tennisen, då kunde jag inte söka in på juristprogrammet.
Joseph Ricken ser med värme tillbaka på åren i Woodstock.
– Det är lite av en kulturstad med ganska mycket restauranger. Det är vanligt att folk från New York City kommer dit på helger eller lov och spenderar tid. Det är en speciell stad på andra sätt också. Ett av dem är att hemskolning. Man gick inte i skola utan man undervisades hemma. Så jag gick inte i skola förrän jag flyttade till Sverige. Det var väl ett 60-tal familjer i Woodstock som körde undervisning i hemmet.
Till sommaren firar rockfestivalen 50 år, med en modern upplaga. Ett par band från den ursprungliga uppsättningen deltar också, berättar Joseph Ricken.
Ska du dit?– Nej, vi har mycket annat i år och vi ska flytta. Men visst hade det varit kul.
Vad är det som driver dig i ditt arbete?– Det som egentligen driver mig är att jag som person vill människor väl. Människor är i fokus i det här yrket, oavsett vilken sida man står på.
Rollen som åklagare innebär att värna om säkerhet och trygghet för de människor som går den lagliga vägen, förklarar Joseph Ricken. Så att samhället fungerar.
För den andra delen av befolkningen har åklagaryrket en fostrande funktion, menar han.
– Det är viktigt att de förstår konsekvenserna av sitt handlande.
Han återkommer flera gånger under intervjun till det han tycker är den röda tråden i yrket – människan.
– Jag tycker det är viktigt att man ser helheten, att det är människor vi jobbar med. Jag tycker det är jätteviktigt som åklagare att man inte dömer människan. Man kan ju så klart tycka att en människas handlade är vedervärdigt, och så kan det ju vara. Vissa brott är väldigt allvarliga och får stora konsekvenser för individer och för samhället i stort. Då kan vi fördöma det handlandet. Men att fördöma människan, då tycker jag man går för långt.
Finns det någon i denna bransch som du respekterar extra mycket?– Jag har stor respekt för samtliga aktörer i branschen och har svårt att säga att någon skulle var bättre än en annan. Min upplevelse av domare, advokater och andra åklagare, det är att de är samvetsgranna, hårt arbetande, duktiga människor som vill väl för individen.
Han pekar sedan på områden i branschen som han tycker får för lite uppmärksamhet. Kriminalvården är ett. Polisen ett annat.
– Kriminalvården gör ett jättejobb, med efterbehandlingar och program för de som har begått brott. Och inom polisen jobbar man fantastiskt hårt. Det är egentligen de som gör det mesta av det jobb som vi sedan lägger fram i rätten. Det finns många som jobbar i den här sektorn, och jag har stor respekt för samtliga.
Finns det något fall du aldrig glömmer?– Det fall som än så länge står ut i min karriär är det första större fallet jag fick. Det var ett ärende i Kalix, i Månsbyn. Ett försök till mord där en kille hade blivit knivhuggen sju gånger. Egentligen var det kanske ett ärende som var lite för stort för mig. Men i och med att jag fått ärendet när jag hade jour, så fick jag fortsätta med det.
Det blev en brottsutredning med skarpa kast och en rad svåra överväganden under vägen, berättar Joseph Ricken.
– Vi fick tidigt klart för oss vad som hade hänt. Men det rörde sig om personer där det var svårt att få uppgifterna bekräftade. Det var svårt att få folk att vittna och målsägaren hade avvikit och ville inte medverka i utredningen över huvud taget.
Hur stänger du av?– När jag jobbade på tingsrätten var det ganska enkelt. När jag gick från jobbet kunde jag släppa det ganska lätt. Det är betydligt svårare som åklagare. Man har sina egna ärenden som man är ansvarig för och som man driver. Men det bästa sättet är att gå och träna efter jobbet och rensa skallen på det sättet. När jag har tid och har möjlighet så är det bästa sättet.
Tycker du att du har hamnat rätt i arbetslivet?– Absolut. Jag trivs jättebra med det jag gör.
Till sommaren går resan vidare för Joseph Ricken när familjen flyttar ner till Lakafors norr om Piteå, där hans föräldrar bor.
Men åren i Gällivare ångrar han inte, trots att han från början tvekade.
– Det har blivit fantastiskt bra. Jag träffade min nuvarande sambo och vi har varit ihop sedan den där sommaren när jag flyttade hit. Och nu har vi barn tillsammans.