Ryske läraren körde mer än 270 mil för att lämna grejer

Vi berättade för några veckor sedan om Maxim Bukin. Den ryskfödde gymnasieläraren i Gällivare som startade en insamling för offren i kriget i Ukraina. 

Nu har Bukin kommit tillbaka efter att ha lämnat det viktigaste från insamlingen i östra Polen.

– Det jag var riktigt glad över var att vi kom till ett ställe där våra förnödenheter verkligen behövs. Varje familj som kommer får lite mat, medicin och vad de behöver. Sedan går de vidare till nästa läger, säger Maxim Bukin.

Han körde själv ner med bil och släp till Skåne där en kompis hängde med över till Polen. De hade först siktat in sig på att åka till staden Przemyśl, men blev under resan tipsade om att ett annat ställe.

När de var ungefär 20 minuter därifrån kände de sig trötta och hittade en parkering där de kunde sova. Morgonen efter visade det sig att de var nära staden Dołhobyczów.

– Plötsligt bankar någon på dörren. Det är civila poliser. När vi berättade vilka vi var blev de snälla och sa: ”Varför står ni här? 100 meter framför er finns det ett flyktingläger”.

Väl i lägret fick de hjälp att lasta av släpet där det fanns mediciner, barnmat och blöjor. Bukin och hans kompis sa till volontärerna att de ville ta med sig flyktingar tillbaka. Efter en dags väntan fick de med sig fyra medlemmar ur en familj. En mamma som var i 75-årsåldern, hennes två döttrar och en 14-årig son till en av döttrarna.

Familjen är från början från staden Izium i östra delarna av Ukraina och tack vare den 45-åriga dottern, som bodde i Kiev, kunde de fly. 

– På nåt mirakulöst sätt kunde de träffas och det tog dem tio dagar att ta sig till gränsen.

Bukin skjutsade familjen till Linköping där de nu bor på en hästgård. Han säger att de är förvirrade över vad som händer i deras hemland, men också tacksamma. 

– De ville allmänt inte ta emot hjälp förutom skjuts. De är vuxna människor och kan klara sig själva. Ordet flykting för dem är något nedvärderande. Det har inte accepterat att de är flyktingar. De säger: "vi behöver nånstans att stanna, vi kan jobba och klara oss själva".

Det finns ungefär två släplaster kvar av insamlade grejer i Gällivare och Bukin säger att han kanske åker igen.

– I fall jag åker nu blir jag nog av med jobbet och familjen. Men på påsklovet kanske. Jag försöker klura ut hur man ska se till att alla saker hamnar rätt.