– Min bild av livet förr i tiden är säkert romantiserad. Jag skulle inte ha velat leva på 1800-talet och sitta så här med ångande mun men jag tror att det var mer rofyllt, säger hon när vi träffas i hennes kyrkstuga i Gammelstads kyrkby.
Elin-Alexandra Sundström har nyligen varit i stugan och julpyntat. Hon har haft elelementet påslaget i några timmar men det har inte hunnit bli så varmt. Det ångar lite ur munnarna på oss när vi samtalar.
– Jag köpte den här kyrkstugan i somras och har inte hunnit låta besikta den öppna spisen, men jag hoppas att det ska gå att elda i den, säger hon.
Hon är uppvuxen här i världsarvet och har också sitt ordinarie boende här tillsammans med sambon Anton och dotter Betty-Lo, 7 år. Dessutom driver hon Kulturgården i kyrkbyn sommartid och arrangerar olika kulturella evenemang där.
– Jag gillar Gammelstad och gamla hus. Att ha en kyrkstuga är som att ha ett dockskåp och en lekstuga på en gång.
Hon tillbringar inte speciellt mycket tid i stugan.
– Jag är här och piffar till ibland och så kommer vi hit och fikar.
Hon är medlem i kyrkstugeföreningen som för tredje året arrangerar en levande adventskalender i idyllen.
– Den 21 december är det lucköppning hos mig och jag ska bjuda på kaffe och hembakta lussekatter.
Bakning är något som hon gillar och just nu planerar hon och dottern ett gemensamt julbak.
Att göra saker tillsammans och att umgås är viktigt för Elin-Alexandra. Hon blir stressad av den konsumtionshets som råder och av alla sociala medier som tar människors tid i anspråk.
– Saker hade ett annat värde tidigare och man lappade och lagade, säger hon och berättar sedan att hon har gett bort sin smarttelefon – en kombination av avancerad mobiltelefon och handdator.
– För mig räcker det med en telefon som jag kan ringa och ta emot samtal med och skicka och få meddelanden på.
Hon köper så gott som alla sina kläder i andrahandsbutiker och likaså andra saker.
Möblerna i kyrkstugan är gamla och följde med i köpet. Sedan har hon kompletterat med kuddar, dukar, porslin och annat som hon ropat in på auktioner.
Hon tycker om att vara del av kyrkstugetraditionen med i mångt och mycket samma regler nu som för flera århundraden sedan.
– Min gammelmormor och gammelmorfar var i kyrkstugor här som unga. Jag hann göra en dokumentärfilm med dem där de berättar om livet då. Kyrkstugorna var något av världens första fritidshus dit bönderna åkte från sina gårdar för att bara umgås. Det var ett myller av människor här då och det vill jag gärna vara med och återskapa.
Julen är för Elin-Alexandra framförallt en tid av varmt umgänge. Hon och hennes familj firar julafton hemma hos hennes föräldrar som också bor i kyrkbyn. Dit kommer också Elin-Alexandras tre syskon med familjer.
– Och så kommer mormor och morfar, säger hon.
Det är traditionellt julbord som gäller men Elin-Alexandra väljer bort köttet.
– Jag äter mycket fisk istället. Svampomeletten som vi alltid har på vårt julbord är min favorit. Choklad är en passion och last.
Julklappsinköpen har begränsats. De vuxna får var sin klapp medan barnen får fler.
– Vuxenklapparna lottas ut. Barnen får mer än en klapp men vi har begränsningar också där.
Elin-Alexandra älskar julen så till den grad att hon tar fram allt julpyntet redan före första advent.
– Och min dotter och jag ser julfilmer, bland annat Astrid Lindgren-filmer.
Att vistas mycket ute hör till Elin-Alexandras jul och är ett intresse året runt.
– Att vara i skogen ger otrolig energi. Det är motion och medicin, och man tänker så bra. Jag går ofta runt Gammelstadsviken och runt vattentornet i Gammelstad med vår hund.
Elin-Alexandra är konstnär utbildad vid konstskolan på Sunderby folkhögskola och dessutom musiker. Hon spelar cello i banden Vikta fåglar och Livit och gitarr i bandet Eterkropp.
Sin utkomst får hon just nu genom konsten.
– Jag har fått en beställning på en offentlig utsmyckning till Bergnäset. Det blir ett stort verk i emalj, säger hon.