Klockan är fyra på morgonen. Det är fredag och första dagen av två i klubbmästerskapet för Norrbottens älghundklubb – Sveriges största löshundstävling sedan 1997. Här korar man en vinnare som får representera Norrbotten i SM.
Vi befinner oss i markerna kring Gemträsk där domaren Kurt Eriksson följer med hundföraren Hans Broström och hans Diva för att bedöma hennes prestation. För att få ett första pris krävs över 70 poäng. För att vinna hela tävlingen – betydligt fler. 2004 kammade till exempel jämthunden Fäbobergets Nyx hem hela 96,5 poäng.
– De poängen, de är sällsynt bra. Att vinna den här tävlingen är tufft, säger Broström.
Gråhunden Diva är tre och ett halv år, men redan både utställnings- och jaktchampion. För ett jaktchampionat krävs tre jaktprov med förstaprisresultat.
– Hon är både snygg och smart, säger husse Hans Broström och skrattar.
– Nej, men – det är något visst med henne, tycker jag. Hon är smartare än någon av de andra hundar jag har haft. Hon är så oerhört duktig på att samarbeta med mig och så mån om att vara husse till lags. Jag har aldrig misslyckats med en inkallning. Peppar, peppar, säger Hans Broström och knackar i ett träd.
Divas akilleshäl, menar han, är hennes envishet.
– Hon kan vara tjurig ibland. Då förföljer hon älgen väldigt långt och då har jag ju ingen nytta av henne.
När husse smeker henne över huvudet och ger en klapp i rumpan vet Diva att hon får ge sig iväg och rivstartar. På några sekunder är hon långt borta och det sista vi ser är den ulliga svansen som guppar över lingontuvorna.
Domaren Kurt Eriksson noterar i sitt block. "Bra sök" säger han till Hans Broström.
Hans och Diva hoppas så klart på ett bra resultat i dag. Men det är många hundar som konkurrerar.
Raserna som deltar i tävlingen är laika, karelsk björnhund, svensk vit älghund, gråhund, hälleforsare och jämthund.
– Jag uppskattar alla älghundsraser och har egentligen inga favoriter – jag är absolut ingen rasfanatiker. Och sedan finns det oerhört många duktiga blandrashundar ute i skogarna också, det ska man inte glömma bort. Att det blev just gråhund för mig beror nog på att det var den rasen pappa hade, säger Hans Broström.
– Vi startade ju kennel tillsammans 1984 och det namnet har jag fortfarande kvar på valparna – Hagöbros. Ha för Hans, Gö för Göte och Bro för Broström.
Diva blev mamma till nio valpar i januari. Hans valde att behålla en av dem, Hagöbros Trolla.
Plötsligt studsar ekot av ett skall mot de solbelysta tallstammarna. Så kommer ett till. Och ett till.
Kurt Eriksson startar klockan. Diva har nämligen hittat en hel älgbuffé – en tjur i sällskap av ko med kalv och en kviga.
Nu är det bara att vänta. För högsta möjliga poäng ska Diva nu visa att hon kan skälla på älgarna i en och en halv timme och sedan hälsa på husse.
Men redan efter 60 minuter kommer Diva tillbaka för ett besök. Det betyder poängavdrag.
– Hade hon kommit en halvtimme senare hade hon istället fått pluspoäng för att hon sökte kontakt, säger Kurt Eriksson.
– Men hundar kan ju inte klockan.
Husse Hans Broström kliar sig i huvudet och konstaterar att någonting måste ha hänt där vid älgarna. Kanske är Diva ovan att skälla en hel flock. Eller kanske är hon lite ringrostig eftersom det här är första släppet på säsongen.
Men Diva travar iväg igen. Långt, den här gången.
Efter ett tag hör vi henne skälla älgarna igen.
Tiden går, Diva springer långt och solen börjar visa sig över trädtopparna. Hans Broström inser att poängen än så länge bara räcker till ett andrapris och att det är nästintill omöjligt att testa ett nytt upptag på nya älgar innan tiden är ute. Dessutom är han orolig för värmen.
I år har flera deltagare redan dragit sig ur tävlingen på grund av det varma vädret.
– En de vet med sig att de har hundar som de har svårt att kalla in när hunden väl fått upp spår efter älg. Och springer de för långt i sådana här temperaturer så kan de ta ut sig för mycket och bli sjuka, säger Hans Broström.
Han vet att han klarar att kalla in Diva, och det gör han också när han ser att hon börjar följa sitt bakspår. Och så avbryter han provet.
Det gick inte som Hans Broström hoppades, men det känns ändå helt okej tycker han.
– Det gäller att komma ihåg att även många bra hundar misslyckas ibland. De är precis som oss människor, ibland har de bra dagar och ibland dåliga.
Diva hoppar in i bilen. Den förr ulliga vitgrå pälsen är nu genomblöt och lerig. Men det går inte att ta miste på lyckan som lyser i ögonen innan hon strax stänger ögonlocken och somnar hoprullad på sätet.