Tony Järlström, veckans gästbloggare i Norrbottens affärer, manar till debatt. "Skotta uppfarten för en egen kommunreform – med fyra starka storkommuner i länet", skriver den förre vd:n för Kirunas näringslivsbolag Progressum, numera marknadskonsult i Luleå.
I hans vision skulle storkommunerna bli följande:
1. Luleåregionen (Luleå, Piteå, Boden, Kalix, Älvsbyn)
2. Malmfälten (Kiruna, Gällivare, Pajala, Jokkmokk)
3. Östra Norrbotten (Haparanda, Övertorneå, Överkalix)
4. A-kommunerna (Arvidsjaur och Arjeplog)
– Jag vill att vi ska bli 300 000 norrbottningar år 2035. För att lyckas måste vi bli bättre på samarbete – och frigöra stora resurser genom att slå ihop kommunerna, säger Tony Järlström.
Förslaget kan ses mot bakgrund av länets alla nuvarande utmaningar.
Kostnaderna för vård, skola och omsorg, likaså infrastruktur och bostäder, skenar i framförallt länets småkommuner.
Detta eftersom befolkningen blir äldre, medan unga arbetsföra skattebetalare bara blir färre.
– Vi vet också att statsbidragen minskar medan kostnaderna fortsätter öka på grund av demografiska förändringar.
Därför skulle kommunsammanslagningar, enligt Järlström, innebära stora kostnadseffektiviseringar.
– Det handlar om att slå ihop centrala funktioner – IT, ekonomisystem, HR (personaladministration). Här finns det hur mycket pengar som helst att spara in på.
Han är medveten om att idén är kontroversiell, när medborgarnas stolthet över den egna kommunen är stark.
– Men vi måste lägga undan gamla hockey- och fotbollsrivaliteter mellan exempelvis Kiruna och Gällivare, alla gamla röda skynken, och se att vi är starkare tillsammans.
Järlström tror dock att lokalpolitikerna inte driver frågan – av ren självbevarelsedrift.
– Det här syftar ju till färre politiker i förlängningen. Rädslan blir då vilka kommunalråd som får sparken?
En annan invändning, precis som i fallet Storregion Norrland, är att en kommunsammanslagning innebär mer centraliserad makt – och minskad närdemokrati.
– Här måste vi lyfta blicken, se till vilka nya tekniker som kan underlätta. Sverige är världsledande vad gäller e-hälsan och borde kunna bli det vad gäller e-demokrati också. Man måste inte bara ha en fullmäktigesal i hela storkommunen.
Men historiskt har inte kommunsammanslagningar varit friktionsfria.
Vid förra kommunreformen 1971 buntades Pajala, Korpilomobolo, Tärendö och Junosuando landskommuner samman till en enda kommun.
Än i dag har såren inte läkt, med tanke på S-striden mellan byapolitiker och kommunfullmäktige i Pajala.
Ändå menar Tony Järlström att förslaget ligger rätt i tiden, med blicken riktad mot grannländerna.
– Så sent som 2015 tog stortinget i Norge beslut om att gå från 428 till 100 kommuner. I Danmark genomfördes en kommunreform 2007, när man gick från 270 till 98 kommuner.
Trots regeringens fiasko gällande storregionerna hoppas Tony Järlström att civilminister Ardalan Shekarabi och driver frågan med storkommuner vidare. Och Shekarabi har tidigare aviserat att den gamla kommunreformen måste ses över.
– Men Shekarabi slickar såren efter storregionen fortfarande. Kanske Sven-Erik Bucht ser till att Norrbotten går i bräschen i stället?
Han räknar med fortsatt debatt.
– Jag kommer säkert få yxan i skallen av många. Men vem har sagt att detta ska vara lätt? säger Tony Järlström, marknadskonsult.