Klockan närmar sig 05.00 och regnet öser ner. Längs ett gammalt järnvägsspår går Roine Norgren. Han är vice jaktledare i Kukkola viltvårdsområde och på väg till sitt älgpass. En småkylig morgon med regn är inget som stoppar honom. I älgtornet har han fällt upp ett paraply med texten ”Här under är det alltid glassväder”.
– Jag gillar att vara i skog och mark, det är mitt liv, säger han.
Den 1 september har älgjakten startat i Norrbotten, men för jägarna i Kukkola vvo är det den traditionsenliga första måndagen i september som markerar jaktstarten. De cirka 115 personerna är uppdelade i grupper. Det är drygt 85 personer i drevlaget och cirka 30 personer som jagar med hund på annan plats inom viltvårdsområdet.
Förutom de som bor i området har flera av jägarna rötter där och kommer tillbaka till jakten, men med finns också gästjägare som köpt platser av markägare.
– De blir mottagna, det är det som är så roligt. Ingen avundsjuka överhuvudtaget från de som bor här. Jag har ju själv kommit in här i början av 2000-talet, man blir mottagen. Det är en fantastisk sammanhållning, säger Roine som flyttade till Norrbotten från Sala på 1980-talet.
Regnet börjar avta och ljud från tranor som då och då flyger förbi byts efter ett tag ut mot tjoande och tutande som kommer allt närmare. Det första drevet är igång. Ett flertal personer vandrar genom skogen i 15 minuter, tar paus i 5 och fortsätter sedan på samma sätt. Efter ett tag hörs ett skott. Den första älgen är fälld. En stund senare hörs ett till, och ett till.
– Jürgen Kaiser har fällt en kalv och Emil har skjutit från tornet alldeles efter, säger Roine Norgren efter att ha hört nyheterna på radion.
När jakten blåses av för paus på morgonkvisten har två kalvar och en tjur fällts. Emil Kangastie är en av skyttarna.
– Han kom bara fram här när jag satt i det där tornet, säger Emil och pekar på ett älgtorn bakom sig.
Det är inte första gången Kukkolabon fäller en älg och han kan beskriva känslan.
– Nog är det spännande, pulsen stiger. Sedan får man komma ihåg att tacka djuret efteråt. Det är tradition, man tackar för det den ger åt oss.
Vid 9-tiden på morgonen intas lunchen. Energinivåerna ska fyllas på innan det är dags att fortsätta jakten och växla uppgifter med varandra. De som först gått drev ska sitta beredda i jakttornen medan de som suttit på pass ska vandra genom skogen och driva fram älgarna.
Kurt Uusitalo är jaktledare och tycker vid pausen att starten på årets jakt gått ganska bra.
– Det är ju på grund av att det inte finns lika mycket älg som tidigare. Tre fällda älgar får vi vara nöjda med.
Totalt har Kukkola vvo ett område på cirka 20 000 hektar, tillsammans med Kärrbäck har de i år fått en tilldelning på 109 älgar. Från olika håll rapporteras det om att älgstammen i Sverige håller på att minska, det är även något som jägarna i Kukkola menar att de känner av.
– Det brukar visa sig när vi jagat ett tag om det finns älg, och tydligen finns det, men absolut inte lika mycket som tidigare, säger jaktledaren.
Inför årets jakt har information skickats ut till deltagarna kring hur de ska tänka vid avskjutning.
– Vi ska inte förstöra älgstammen, vi ska framför allt inte skjuta produktiva kor, säger Kurt Uusitalo.
Vid en gammal såg har flera personer samlats med sin matsäck innan det är dags att fortsätta jakten. Gemenskapen är någonting många nämner som en grund till varför just de jagar och många har ingått i gruppen i flera år.
– Det blir väl inte mer än det här drevet i dag, säger Kurt Uusitalo innan det är dags att börja positionera ut deltagarna.
– Vi får inte göra som på 80-talet, köra tre-fyra drev. Men det är klart då var väl inte fler än 50-60 och så var vi mycket yngre, säger han.
– Det är samma gäng som är med och jagar nu, flikar Ulf Hemphälä in, ordförande i Kukkola vvo, och skrattar.
– Kanske inte alla 60 som var mer då, men de som var lite yngre, tillägger Kurt.
Ulf Hemphälä tycker sig märka av ett ökande intresse för jakten.
– Vi har fått många fler ungdomar på senare tid. Vi hade ett tag då det inte kom någon föryngring alls, nu har vi börjat få mycket mer yngre.
Vad tror ni det beror på?
– Svårt att spekulera i, men det finns nog ett allmänt samhällsintresse i att man vill ha lite närproducerat. Det är klart, kommer man från Tyskland och Danmark är det inte så mycket närproducerat, det är det vilda här uppe som lockar.