Revyn drar i gång med högt tempo när den driver med sociala medier; Facebook, Instagram och Twitter.
För hur viktigt är det inte med selfies (bilder på sig själv) och bilder på allt du har ätit i dag?
Vad har den som inte har mobiltelefon med dessa funktioner?
– Ett liv, svarar flickan som illustrerar det förgångna.
Haparandarevyn har förlorat en eldsjäl.
Carina Bohman beskrivs som kvinnan som var med och skapade revy-traditionen i Haparanda, hon var med i alla revyer och hon skulle ha varit med i år också men hon gick bort och hedrades med en minuts skrattande.
– Det hade inte passat att hedra Carina med en tyst minut, säger Anne Angeria som står bakom manus och regi samt agerar på scenen.
Skrattandet går som en röd tråd genom revyn, som till en del gäckar Haparanda kommun.
Peter Waara, vem är han?
När det blivande kommunalrådet tillika professorn och författaren dyker upp i förvaltningen sätts han att kopiera papper, dammsuga golv och måla tak och när han kallar till möten är det inte många som ansluter för det är nog ändå inte viktigt...
För vem är chef i kommunen?
Ska man tro revygänget är det alla.
– Alla vill vara chefer, vi måste fråga alla om de vill vara det, avslutas med skönsång till "chefer är vi allihopa, allihopa, allihopa, jag med, och du med".
Eftersom grannarna ser in i förvaltningsbyggnaden så lär det vara säkrast att fråga dem också.
Roligast, av skrattsalvorna att döma, är kanske sketcherna om vårdcentralen som blivit hälsocentral.
– Vi kan inte garantera vård så vi heter nu hälsocentralen. Vi tittar in och säger "hej hej" ibland, säger sjukvårdspersonalen som har vänligheten att låna ut pannlampa för dem som måste vänta över natten.
Många skratt utlöses också när vice vice vices versa kräver dubbel och trippel ersättning för sin medverkan i olika sammanhang.
Många sketcher bygger på allmängiltiga fenomen, somliga kopplade till Haparanda och andra inte.
I en tornedalsk köttsoppa är det kött och salt, det vet väl alla?
Det finns många skäl att hasta till Haparandarevyn, de är riktigt bra.
Chansen finns att du får uppleva nästan två timmars skrattande.
– Det har varit tufft att komma hela vägen hit, det har varit tufft utan Carina (Bohman), säger Anne Angeria när hela gänget tackas med rungande applåder, blomster och godsaker.