Det skymmer över Tornedalen och solen är på väg ned bakom trädtopparna och får grenarna att glöda i kvällsljuset. På strandkanten springer sorkar som då och då kastar sig ned i bäcken och simmar över till andra sidan. En tidig frostmygga surrar, en ekorre skuttar över en trädstam och luften sjuder av vårfåglarnas lyckliga kvitter, skogssnäppa, björktrast, blåmes, gräsand, sångsvanar, gök och enkelbeckasinen som bräker som ett får i luften. Ett krickpar simmar en bit bort.
Att vänta in bäver en vårkväll i Tornedalen är att bjudas in till naturens magiska värld.
– Att sitta på pass blir aldrig tråkigt, det händer alltid någonting, säger Rolf Lahti, naturguidesutbildare.
Han berättar om bävern som sonen fällde för en tid sedan, 13,9 kilo och smakade närmast likt får. Det silkeslena skinnet är tillvarataget, kraniet är sparat, Rolf Lahti visar.
– De har rejäla tänder som växer hela livet, de slipar ned dem när de gnager på träden. De är flitiga och arbetar snabbt.
Bäverhyddan en bit bort skvallrar ingenting, vattnet runt om är stilla. Kvistar och trampad lera visar att ett intensivt byggande ligger bakom hemmet. En liten bit bort finns en till hydda.
– Det är fina byggen, ingången är under vattnet.
Ögonen spanar längst vattenytan och plötsligt spelar naturen ett spratt då det dyker upp en trädstam ur vattnet, för ett ögonblick lik en bäver.
Men så är den där, bävern, den plirar ovanför vattenytan, vädrar och simmar tryggt vidare ut till sjön i närheten. I några sekunder ser den ut att överväga att styra mot strandkanten, men så ändrar den sig.
– Den ser inte så bra, men hör och känner dofter väldigt bra. Vinden ligger helt rätt för oss nu, den märkte oss inte. En fantastisk syn, säger Rolf Lahti.
Bävern jagades förr intensivt, dels för att den fäller träd, dels för skinnet och dels för bävergällen som anses hälsosamt.
– År 1848 konstaterades bävern utrotad i Sverige. I Norge fanns den kvar och så småningom togs den hit och inplanterades och nu är den väl etablerad här. Följer du ett vattendrag i Tornedalen stöter du förr eller senare på bäver, säger Rolf Lahti.
Han berättar att det i Finland finns en Nordamerikans art, som har annan kromosomuppsättning än den i Sverige, så de kan inte få ungar tillsammans. Nu när bävern ökat ökar också intresset för att jaga den.
Kommunalrådet i Övertorneå Tomas Mörtberg (C) var en av dem som var med att föra tillbaka bävern till Tornedalen.
– Vi var ett gäng år 1986 som tog hit fyra bävrar. En hade blivit ihjälbiten på väg hit, så det blev tre som vi släppte ut. Jag tror nog att de bävrar vi har nu härstammar från dem, det var ett roligt projekt.
Tomas Mörtberg är jägare och jagar gärna bäver, speciellt för skinnets skull. Han är också markägare och ibland fäller bäver även hans träd och dämmer dammar så att marken översvämmas. Forskningen har visat att bävern är ekologiskt viktig. Fällda träd blir växtplats för tickor, sly som växer upp där träd fällts gynnar andra arter som älg och hare, fler fåglar lockas till området och översvämmade ängar blir när vattnet drar bort näringsrika bäverängar.
– Jag har aldrig ångrat att vi förde tillbaka bävern till Tornedalen, det är ett djur som hör hemma här. Vi har bäcken Majavajoki som betyder bäverbäcken, så det är klart att vi ska ha bäver, säger Tomas Mörtberg.
I bäverområden är det bara träden intill strandkanten som djuret fäller.
– Det gör per automatik att bävrar aldrig bor kvar i samma område i tiotal år, de flyttar vidare, säger Rolf Lahti.
Efter några timmar, när mörkret faller, återvänder bävern från sjön till bäcken. Nu känner den doften av människa och dyker med ett rejält plask för att varna andra djur.
– Godnatt, säger Rolf Lahti och fäller ihop fältstolen och hänger ryggsäcken på ryggen.