Brist på bete tvingar bönder att lägga ned
I veckan försvinner de tre sista kossorna från Arne Resins jordbruk i Tossa.Samtidigt kämpar Olov Segerlund för att behålla sitt jordbruk i Katilasaari.Problemet är att det saknas betesmarker till korna.
Som ett pärlband kommer kossorna trippandes när Olov Segerlund kliver in i hagen. "Jag har huggt ner skogen för att göra hagar, men några bra betesmarker blir det inte", säger Olov Segerlund.FOTO: Linda Danhall
Foto: Linda Danhall
Kommunerna har i många fall gett dispens. Men sedan januari i år är det länsstyrelsen som har hand om översynen och därmed beviljar eller avslår ansökningar om att få ha korna inomhus.
- Vi är inte strängare, men vi håller oss till lagen, säger Greta Wilhelsson Alexis, länsveterinär.
Nedläggning
Det gör att flera jordbruk i Tornedalen nu antingen läggs ner eller tvingas överklaga indragna dispenser.
Norrmejerier har också meddelat att de inte kommer att hämta mjölk från jordbruk som inte har sina kor utomhus eller saknar dispens, från den första september.
Olov Segerlund är en av de drabbade bönderna.
- Jag har hållit på i 40 år, sedan 1969. Jag tog över jordbruket efter mina föräldrar 1974 och har tycker om att arbeta med djuren. Jag har inte haft semester på tio år och kan inte se vad jag skulle göra utan jordbruket. I januari fick jag motta guldmedalj av kungen för att ha levererat mjölk med hög kvalité i över 23 år och mina kor mår jättebra. Men det spelar visst ingen roll.
Gjort hagar
Han har nu huggit ned skog och byggt hagar.
- Det är väldigt stenigt och kommer aldrig att bli betesmark. Ungdjuren ska vara ute så att de bygger upp muskler och sinkorna går ute nu, men jag undrar om de mår riktigt bra. De skadar sig oftare och jag har en ko som blir helt galen ute. Inne är hon världens snällaste, när hon ligger ner kan jag sitta på henne och klia henne. Men ute attackerar hon, så fort hon får komma in blir hon lugn.
Bonden Arne Resin i Tossa, tvingas nu lägga ner sin verksamhet.
Sista tre korna
- Jag har hållit på i 34 år. Jag är 59 år och begärde dispens eftersom jag ändå snart går i pension. Men det blev nej. Jag har inga betesmarker och måste lägga ner. I dagarna åker de sista tre korna. Det känns som ett näringsförbud trots att jag inte gjort annat än rätt för mig hela livet, vi har inte råd att missköta djuren. Helt plötsligt är det ett sådant väldigt djurplågeri, men vi bönder ser annorlunda på det här än byråkraterna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!