John Hovila har varit mjölbonde i 14 år och han tog över gården efter sina föräldrar.
– Jag och brorsan tänkte ett tag att driva det tillsammans och bygga större, men det blev inte så och så har det snurrat på. Det har alltid varit roligt att hålla på med djuren, det är verkligen roligt att se en kalv födas och sedan växa upp till att förhoppningsvis bli en bra mjölkko, man får följa djuret hela vägen genom livet. En del tycker om att bli klappade och att man pratar mycket med dem, andra är mer tjuriga. Det finns många fördelar med att vara bonde och det finns alltid någonting att göra, säger John Hovila.
Förr hade var och varannan gård i Tornedalen egna kor. Nu när John Hovila bestämt sig för att sluta vara bonde finns det bara åtta mjölkbönder kvar i Haparanda kommun.
– Det är en tråkig utveckling. Det importeras allt mer mat och det är inte en stabil utveckling. Men om folk börjar bli hungriga kanske utvecklingen vänder. När bönderna försvinner växer också markerna igen.
John Hovila bestämde sig för ett år sedan att han skulle sluta den här hösten. Istället blir han maskinförare och grävmaskinist i eget företag.
– När jag väl bestämt mig har jag inte ångrat mig. Det är dags att göra någonting annat, jag har fått lite nog.
Sambon Rochelle Jakerman förstår honom samtidigt som hon tycker att det är tråkigt att korna försvinner från gården.
John Hovila säger att han stod inför en större investering eller att lägga ned.
– Det har snurrat ganska bra. Jag har inte plockat ut någon våldsam lön, men tillräckligt för att ha det jag vill till fritiden. Men det kändes ändå för snävt för att investera i en större och ny ladugård för flera miljoner kronor och förr eller senare hade jag varit tvungen att göra det, så det var lika bra att sluta nu. Visst spelade också mjölkpriset in.
Om John Hovila hade bott i Övertorneå hade han med sin besättning om 25 kor fått 120 000 kronor mer per år för mjölken. Hade han byggt om hade han fått högre stöd och minst 300 000 kronor mer per år för mjölken, då han hade kunnat hålla fler kor.
Nu flyttar ko efter ko från ladugården. De flesta kor flyttar till mjölkbonden Veronica Alavahtola i Allsån som NSD tidigare har berättat om, hon har fyra barn och driver själv sitt lantbruk som hon nu utökar till drygt 50 kor.
– Hon är inte rädd att ta i, det känns bra att skicka korna till henne.
Men några kor och kalvar är ännu kvar och om ingen visar intresse blir det slakt för dem.
– Jag hoppas slippa slakta. Det jobbigaste med att vara bonde är bundenheten. Fördelen med maskiner är att de går att slå av på fredag och starta på måndag. Jag ser fram emot att vara ledig mer men mitt vad det är så får jag så mycket jobb att jag ändå kommer jobba hela tiden, säger John Hovila och skrattar till.
Han konstaterar att många bönder inte unnar sig att vara ledig. Men John Hovila är glad över att då och då anlitat avbytare Lennart Karlander och han välkomnar traktens nya avbytare Elina Liikamaa.
Inom kort lämnar den sista kon ladugården, då kör John Hovila på allvar igång som maskinförare.
– Det blir spännande, jag har ju inte gjort någonting annat än varit bonde. Det blir en stor förändring och ovant i början, men man vänjer sig med allt, säger han.