"Nu handlade det inte om mig längre, utan om mina föräldrar", säger Hanna Rantamaula om den plötsliga tanken kring att flytta tillbaka.
Det är en eftermiddag i mars och solen står lågt i Kukkola. Hos familjen Rantamaula är det livat då Hanna precis kommit hem med de två äldsta barnen från skolan. Redan hemma är mannen Sami med deras snart treåriga dotter Ariel.
Hanna har vuxit upp i huset, mittemot Kukkolaforsen, som familjen nu flyttat till. Men när hon var 15 år fick hennes pappa jobb i Åbo, Finland. Efter det hade hon aldrig tänkt flytta tillbaka hit igen.
– Mamma och pappa frågade mig om jag ville bo kvar eller gå gymnasiet i Åbo, det var ett självklart val. Jag ville bort härifrån. Jag kände att jag inte riktigt passade in, det var svårare att vara kristen här då. Jag blev lite utanför, säger Hanna Rantamaula.
Efter att hon gått klart det svenskspråkiga gymnasiet i Åbo flyttade Hanna till Stockholm, då hennes föräldrar hunnit flytta dit.
– Tanken var att jag skulle gå i bibelskola där och sen börja plugga. Men jag fastnade på bibelskolan och fortsatte efter bibelstudierna att jobba på skolan, där träffade jag Sami.
Efter att de blivit ett par och gift sig, flyttade de ihop i Stockholm.
– Efter ett tag fick vi vår första dotter Serafina och flyttade till ett hus utanför Kungsängen. Där har vi bott tills nu, säger Sami Rantamaula.
Vad fick er att flytta hit till Kukkola?
– Jag har länge varit sugen på att flytta från Stockholm, men inte till Haparanda. Norrland har vi alltid varit sugna på, säger Hanna.
– Alltid när vi anlänt till Haparanda så har vi knappt hunnit till den första rondellen i stan innan Hanna sagt 'Bara så du vet tänker jag aldrig flytta tillbaka hit', fyller Sami i.
Hannas föräldrar flyttade tillbaka till Haparanda, efter en kort stund i Stockholm. Men även Samis pappa kommer från Keminmaa på den finska sidan, inte långt från Haparanda.
– Vi har varit mycket på besök här hos Hannas föräldrar och släkt. Jag har alltid trivts väldigt bra när vi varit här i Norrbotten och jag har många gånger undrat vad vi gör i Stockholm egentligen, säger han.
Anledningen till att de flyttade hit och valde att göra det nu, beror dock på en oväntad tanke.
– En sommar för tre år sen när vi var på besök här dök en tanke från ingenstans upp i mitt huvud 'Är du beredd att flytta tillbaka för dina föräldrars skull?'. Jag tror det var han där uppe som skickade mig den tanken, säger Hanna.
Hon menar att den tanken aldrig skulle komma från henne själv, eftersom att hon alltid sagt att hon inte flyttar tillbaka.
– När jag nämnde det till Sami sa han att det inte kan komma från mig, men där började vi ändå fundera på om det var här vi skulle bo.
De nämnde det för Hannas pappa som direkt började planera ett bygge av en stuga på tomten, så familjen kunde bo i det stora huset.
– Men för ungefär ett och ett halvt år sen blev mamma hastigt sjuk i cancer och gick bort nu i höstas. Och precis när hon gick bort så flyttade vi in här, det var inte planerat men det blev så. Nu i efter hand känns det bra att vi kom närmre pappa så att han slapp vara ensam, säger Hanna.
Nu har familjen bott i huset i Kukkola i några månader och menar att det känns som att de är där de ska vara.
– I början kändes det lite konstigt, jag hann inte ställa mig in på att det var här vi skulle bo. Mycket är annorlunda här i jämförelse med Stockholm, jag blev ganska påverkad av höstmörkret. Sen finns det två språk, men det är tur för mig att jag kan båda och får användning av att jag kan finska, säger den äldsta dottern Serafina, 13 år.
"Här får jag använding av min finska", säger dottern Leona, 10 år, på bild med lillasyster Ariel, snart tre år.
Den näst äldsta dottern Leona, 10 år, håller med om att det är annorlunda men att Kukkola känns som ett bra ställe att bo på. Sami och Hanna trycker på att det finns många fördelar med att bo i Haparanda.
– Vintern och snön är det jag längtat mest efter, säger Sami.
– Människorna här är mycket mer likasinnade som en själv, säger Hanna.
"Det här är en nystart på många sätt och det känns verkligen som att vi kommit hem. Vi platsar jättebra här", säger Sami Rantamaula om flytten till Kukkola.
Hon jobbar som sjuksköterska på hälsocentralen i stan. Där märker hon stor skillnad mot att jobba i en storstad som Stockholm.
– Jag var inte beredd på att jag skulle bli så välkomnad och tycka om min arbetsplats redan från första dagen. Alla är verkligen sig själv här och man vet allting om varandra. Det finns nackdelar med det men jag tycker fördelarna är fler. Mår någon dåligt, så ser många fler det.
Hon berättar att allt med Haparanda känns mycket bättre än vad hon hade trott.
"Sen vi flyttade hit har vi blivit mer medvetna kring saker vi inte vill ha kvar i våra liv och vad vi vill skala av", säger Hanna Rantamaula.
– Jag var inte beredd på det, men jag känner att jag kommit hem. Haparanda har blivit mer inkluderande än det var när jag var barn.