På gården i Nikkala ståtar 37 höns, varav 12 kamförsedda tuppar. Hönsen tillhör åtta olika raser och utseendet på så väl hönorna som på äggen varierar kraftigt. Japansk silkestupp med snövita fjädrar och en metallikglänsande kam, Schweizisk appenzeller med kam som en Moikanindian, den lilla spräckliga Milli fleur, Fransk faverolle, Holländsk dvärghöna, Dvärg korsina, New Hampshire och Leghorn av samma ras som Emil i Lönnebergas Halta Lotta.
– Jag föder upp rashöns, säljer ägg och avelsägg och säljer och hyr ut höns. Så ibland kommer det ägg hit med posten, säger Mari Ylimartimo.
Hönsen har rangordnat sig och lever alla tillsammans i hönsgården och är ute och pickar tillsammans i trädgården.
– De är trevliga att ha med sig, de går och tittar vad vi gör och rensar trädgårdslandet.
Mari Ylimartimo säger att hönorna utan problem skulle kunna gå lösa i trädgården hela dagarna, men att hon inte vill ha dem lösa utan hennes översyn då det då och då dyker upp intresserade hundar.
– När det kommer främmande hundar stannar de stora tupparna ute medan de mindre tupparna tar med sig hönorna in i hönshuset, de har sin ordning hönsen.
När det kommer nya hästar till gården brukar det bli uppståndelse kring hönsen.
– Hästarna brukar springa runt i hagen med hög svans och titta på hönsen, det ser riktigt roligt ut.
Mari Ylimartimo hyr också ut höns under somrarna och får tillbaka dem om hösten.
– Det finns många som bor i lägenhet och har sommarhus, då hyr de höns av mig. Det är väldigt trevligt med höns. Men de är morgonpigga 03.20 kliver de upp, då går tupparna ut och ser om det är ljust och väcker sedan de andra så att de kommer ut och äter. Höns äter bara när det är ljust, därför är det jätteviktigt att ha ljust i hönshuset om vintern så de får i sig tillräckligt med mat. Mina höns går ut tills det kommer snö, sedan vill de inte gå ut mer, de är känsliga för kyla.
Hönsen i hönsgården går runt och spejar på besökarna och tigger godis som de tar ur handen. Mari Ylimartimo tar upp en i famnen och stryker den, den kurar lugnt ihop sig. Plötsligt blir det ett himmelskt kackel, en höna kommer utspringande från hönshuset och kackar för att sedan försvinna in igen.
– Nu talade hon om att hon ska värpa, säger Mari Ylimartimo och skrattar.
När det kommer kycklingar på gården avgränsas de tillsammans med mamman en tid och introduceras sedan försiktigt till flocken. Omkring fyra månader piper kycklingarna, innan de börjar kackla och gala.
– De är lätta att sköta, tar omkring tio minuter per dag, men sedan går det att bli sittande här med dem i flera timmar.
Mari Ylimartimos höns bjuder på allt från små runda och bruna ägg, till avlånga, stora och vita.
– Har man ätit egna ägg vill man aldrig ha någonting annat, smaken går inte att jämföra.
Familjen har ätit upp några av hönsen på gården.
– Det var några bråkiga tuppar som inte gick att ha.
På gården i Nikkala har familjen bott sedan 2002, då det flyttade dit från Torneå. På gården bor förutom alla höns Mari Ylimartimo, sambo, två barn, katter, travhästar, shetlandsponny och den Spanska gatuhunden Javi.
– Han kom hit för sju år sedan via SOS animals, han är min första hund och han är jättefin och snäll. Han tycker att det är kallt i Sverige och får ha jacka på sig om vintern.
På gården produceras just nu plank från den egna skogen till reparation av huset som nu fyllt 116 år och var Nikkalas första skola. Det odlas också ekologisk potatis, omkring tre ton per år. Mari Ylimartimo som ridit dressyr i 23 år har skolat om sig till trav och hon har amatörlicens.
– Jag har alltid varit en tävlingsmänniska och med travhästar går det också att tjäna pengar.
Nu driver hon också en gårdsbutik där hon säljer lantlig inredning och ägg och potatis från den egna gården. På marknader och event ställer Marie Ylimartio ofta ut sina höns, på marknaden i Nikkala den 13 juni kommer hon självklart att visa upp höns.
– Det är jätteroligt att visa upp hönsen, det brukar vara väldigt populärt. Det är extra roligt när hönsen är så olika, säger Mari Ylimartio.