Asta Lundvall och Kjell Lukkari är mjölkbönder och har många djur på sin gård strax utanför Haparanda, hästar, fåglar, katter, hundar och kor. I alla tider har traktens barn kommit till gården och när paret fick vetskap om att det behövs stödhem i Haparanda sade de sig vara villiga att ta emot barn till sitt hem.
Strax därefter kontaktades paret av Haparanda kommun som behövde ett familjehem till fyra syskon.
– Vi sade ja, men påtalade att vi inte var familjehemsutredda då, säger Asta Lundvall.
De tre barnen som nu är i skolåldern och deras äldre halvsyster (som senare flyttade till ett annat familjehem då hon behövde specialhjälp) flyttade hem till gården.
– Det har flutit på, barnen har fått vänner, går i skola och eftersom de har en väldigt stark traumabild sedan de var små har de regelbundet gått hos psykolog. Barnen mår bra nu, säger Kjell Lukkari.
Under alla år har barnens fader motsatt sig familjehemsplaceringen. Han har demonstrerat utanför kommunhuset, delat ut flygblad, lämnat in polisanmälningar och paret och deras grannar vittnar om att mannen ofta synts vid familjens hus.
– Det har varit en fruktansvärd press. Vi har bland annat blivit polisanmälda för sexuella övergrepp på barnen, att vi skulle ha gett barnen kossornas mediciner och spelat in porrfilmer med dem, helt sjuka saker. Vi har stått ut för barnens skull, de har det bra hos oss, säger Asta Lundvall.
Så småningom gjordes en familjehemsutredning och familjen godkändes. Asta Lundvall och Kjell Lukkari beklagar dock omsättningen på personal på socialförvaltningen.
– Vi har haft sju, åtta olika handläggare och inte fått det stöd som vi velat ha.
Stödet har familjen istället fått från barnpsykologen och en granne.
– Halvårskontrollerna har inte heller skett ordentligt. Vi har genomgått tre större uppföljningar och det är för lite, säger Kjell Lukkari.
Marie Sederlund chef för socialomsorg konstaterar att det är stor omsättning på handläggare.
– Det är stor omsättning på handläggare i hela landet. Det är svårt att få personal med rätt kompetens, få personal att vilja arbeta på mindre orter och det är ett mycket högt arbetstryck, så här ser det ut i alla kommuner. Det är beklagligt att det är så, säger Marie Segerlund.
I oktober fick en ny handläggare hand om familjehemmet. Två månader senare meddelas att barnen inte längre ska bo hos paret som berättar att socialförvaltningen meddelade att barnen inte har det bra hos paret, att de inte är lämpliga som familjehem. Asta Lundvall säger att Socialförvaltningen nu säger att familjen inte kan säkra barnens säkerhet, att anmälningar lämnats in och att de inte samarbetat för umgänge.
– Vi förstår ingenting. Om barnen har det dåligt hos oss, varför har de då bott hos oss i 4,5 år?, det är ju fruktansvärt att socialförvaltningen inte ingripit tidigare om de anser att barnen inte har det bra hos oss. Vad ska vi då ha en socialförvaltning till? Vi har gjort allt för barnen och förstår ingenting av det här. Varför skulle vi vara dåliga, vad har vi gjort när barnen rycks bort från en dag till en annan, det borde ju vara någonting mycket kriminellt, men vi får inga svar, det här känns förfärligt, orättvist och hur kan handläggaren säga det, hon har inte gjort någon uppföljning med oss, säger Asta Lundvall.
Sista veckan i november fick paret ett samtal från socialförvaltningen som bokade in ett möte den 3 december.
– Den femte december, två dagar efter omplacerades barnen. De fick inte en fira jul med oss, de var i full gång med att skriva sina önskelistor. Nu är barnen splittrade i tre olika familjehem, det känns helt förfärligt, all deras trygghet är borta. Det här blev en chock för oss och för barnen, så här gör man inte mot barn. Vi fick inte ens säga hej då till varandra ordentligt, säger Asta Lundvall.
Pappan välkomnar flytten av barnen, samtidigt är han kritisk till att barnen splittrats.
– Äntligen börjar det hända någonting, någon har lyssnat på mig, jag vill få chans att förklara allting. Nu har jag chans att få tillbaka mina barn och jag har kontaktat alla instanser och lämnat anmälningar. Det är inte bra att de är i nya familjehem, mitt krav är att alla biologiska barn ska vara tillsammans inte i olika hem. De ska vara med mig.
Han säger att många tittar snett på honom och att han känner sig mobbad. Han anser inte att han varit till olägenhet.
– Jag kämpar så mycket för att få tillbaka mina barn. Jag har bara velat visa barnen att pappa är här och kämpar, jag vill ha mina barn, säger pappan.
Socialchef Arja Martinviita, som är den som uttalar sig för socialförvaltningens del, säger att hon inte insatt i händelsen.
– Det här handlar om ett enskilt ärende och jag känner inte till ärendet, säger Arja Martinviita.
Borde inte du som socialchef informeras om ett familjehem som tagit hand om barn i 4,5 år, med två dagars varsel inte längre anses lämpliga?
– Jag vet inte omständigheterna kring detta. Inte ens nämnden informeras om namn. Jag tycker inte att sådant här ska vara i media, säger Arja Martinviita.
Hon säger att hon kommer att träffa familjehemmet under veckan.