"Jag har gått klart skolan, gymnasiet och även orkat med att utbilda mig. Men det har varit en tuff resa", säger Katja Rundgren som behövt ligga mycket på sjukhus på grund av sin astma.
När NSD möter Katja Rundgren bor hon för tillfället hos ett par vänner i Haparanda. Hon är bland annat hemma för att fixa med bouppteckningen efter föräldrarna.
Katja föddes i finska Kemi och bodde sina första år i livet i Torneå och Haparanda. Men strax innan hon hann fylla fem år fick hennes pappa jobb i gruvan uppe i Kiruna och de flyttade dit. Inte länge efter det fick hon svår astma.
– Jag fick ligga jättemycket på sjukhus redan i min barndom.
Hon missade en del av skolan och lärarna ville en period att hon skulle gå om ett år. Men hennes mamma gav sig inte och hon fick fortsätta med sin klass.
– Jag kämpade mig igenom skolan. Astman har präglat hela mitt liv egentligen, säger hon.
Katja fick åka fram och tillbaka till sjukhuset, och hennes pappa var ständigt med henne. På grund av att hon har två yngre syskon behövde mamman vara hemma med dem.
– Förut när man behandlades för svår astma, under 70-talet, la de två sängar under ett stort syrgastält, så bodde och levde jag.
I början av tonåren blev astman något bättre och då gick även skolan enklare. Men efter något år var astman lika svår som innan.
Hon spenderade väldigt mycket tid på sjukhus även i vuxen ålder, boendes i Kiruna. 1998 rekommenderade astmaläkaren en flytt då luften i Kiruna både är torr, kall och innehåller gruvdamm. Inget som är bra för hennes astma.
– Han menade att om jag inte ville hamna en halv meter under jord behövde jag flytta. Jag sökte jobb i Haparanda och Luleå och hamnade till slut i Haparanda i slutet på 1998.
Astman blev något bättre efter flytten, men inte bra.
– Jag var ständigt medicinerad och behövde besöka sjukhus för att få hjälp med andningen.
Hon har ofta behövt akut vård för sina besvär, något hon också tror beror på att hon pressat kroppen till max.
– Att jobba har jag alltid gillat och ibland har det varit så att jag stängt stället innan jag ringt en ambulans.
Katja har alltid velat leva som vanligt och uppskattat livet. 2002 fick hon sonen Robin, vilket hon inte tog för givet.
– Det var en fantastisk gåva. Jag är jättetacksam över att ha fått en son, det var inte självklart.
Astman inte hindrat henne från att göra det hon vill göra i livet.
"Även om jag är väldigt medicinerad har jag alltid sett det positiva i allt. Jag gör det jag vill och kan göra", säger Katja Rundgren.
Under vintrarna i Norrbotten har Katja Rundgren ofta rest till varmare breddgrader, mycket på grund av besvär med den torra och kalla luften.
– Min exman sa alltid att hela jag lös upp och blev en mycket piggare person när vi var utomlands.
Under förra året tog Katja ett beslut om att göra en livsförändring.
– Under 2023 insjuknade min pappa i cancer och ett halvår senare fick även min mamma cancer.
Den perioden jobbade och bodde hon i Pajala och pendlade till Haparanda för att hjälpa sina finsktalande föräldrar med sjukhusbesöken.
– Båda hade bukspottkörtelcancer, pappa fick 11 månader men mamma fick bara fem veckor från det att hon fick sin diagnos.
Hon var där för sin pappa tiden efter mammans bortgång, skötte begravningen och hjälpte till i hemmet.
– Jag var i den bubblan och säkert chockad, jag förstår nog inte än idag att hon gick bort så fort.
När hennes pappa i slutet av 2023 skulle opereras insåg läkarna att cancern spridit sig och att inget mer kunde göras.
– När jag var på sjukhuset med honom den sista tiden var det otroligt jobbigt. Jag fick själv hjälp med min astma under den tiden.
Katja kände ändå att det var hennes tur att ta hand om sin pappa, eftersom han var den som alltid följt henne till sjukhuset.
– Efter mina föräldrars bortgång kände jag att något i mitt liv behövde förändras.
Katja Rundgren menar att beslutet om att jobba som reseledare på Teneriffa är ett av de bästa beslut hon tagit.
Hon bestämde sig för att förverkliga sin dröm, att bo utomlands.
– Jag har jobbat många år på resebyrå och i hotellreception, jag älskar kundkontakten. Sen har jag rest mycket på grund av min astma och jag kände att nu är det dags att söka jobb som reseledare.
Sagt och gjort så sökte Katja en tjänst som reseledare på Teneriffa och fick tjänsten. Nu har hon jobbat utomlands i åtta månader.
– Jag har aldrig i hela mitt liv mått så bra. Att upptäcka att jag inte har ont i lungorna och att det inte gör ont att andas, det var en otrolig upplevelse. Jag kunde inte få det bättre.
– Man ska inte vänta med sina drömmar, man lever nu. För mig har det varit det bästa jag gjort att ta tag i det jag drömt om, säger hon.