De senaste åren har varit högintensiva för Magnus Niska. Allt började år 1991 då han arbetade på ett lantbruk och föll från en stege. Han slog i armen och senare visade det sig att han utvecklat en tumör i underarmen. 1994 opererades han första gången och fyra år senare skickades han till universitetssjukhuset i Umeå. Det visade sig att tumören i armen förstörde skelettet. Operation och strålning hjälpte inte.
Ett år senare arbetade Magnus Niska tillsammans med sin sambo med ved.
– Plötsligt smällde det till, benet i armen gick av, säger Magnus Niska.
Läkarna provade att förstärka benet med en stålplatta, men det fungerade inte.
– Jag har säkert varit till Umeå 50, 60 gånger och opererat armen åtta gånger.
För tio år sedan återstod bara att amputera armen.
Rehabiliteringen för Magnus Niska blev familjens projekt att bygga sitt lösvirkeshus och att familjens barn började anlända.
Magnus Niska har provat flera varianter av proteser. En hylsprotes med sele, den blev problematisk på vintern då elektroderna som låg mot huden inte fungerade när det var kallt och om sommaren blev det för varmt så hylsan gled ned. Dessutom fick Magnus Niska besvär av selen som skavde under armen. Elektroder i hylsan gjorde att Magnus Niska kunde röra fingrar och lyfta armen, lyfte han för högt släppte dock handen greppet om det han höll i.
Sedan år 2010 har han en titanskruv med skelettförankring i överarmen som gör att han slipper hylsan.
– Vid ett rutinbesök hos ortopedteknikern i Sunderbyn år 2012 fick jag frågan om jag var intresserad av ett försök i Göteborg med elektroder innanför huden. Jag sade ja.
Där startar Magnus Niskas resa som nu gjort honom världsunik med sin robotarm, som han fick i januari 2013.
– Just den dagen kom det en halvmeter snö i Haparanda, men jag var ju i Göteborg. Jag har börjat bli van vid armen och jag tänker inte på att jag är världsunik, men det här är framtiden.
Robotarmen har nu testats tillräckligt länge och visat sig fungera som önskat så nu berättar forskargruppen från Chalmers tekniska universitet och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg om den revolutionerande robotarmen. Intresset för Magnus Niska är nu stort över hela världen.
Nu har han elektroder inopererade på insidan av armen. Elektroderna registrerar rörelserna i överarmen som aktiveras när Magnus Niska vill få robotarmen att utföra olika rörelser. Längre fram ska armbågen ge känsel till robothanden.
– Nu känner jag hur hårt jag greppar, längre fram hoppas jag kunna känna skillnad på varmt och kallt.
Nu tränar Magnus Niska stenhårt för att synka musklerna med robotarmen.
– Jag tränar med hjälp av ett bilspel på datorn.
Sedan år 2000 kör Magnus Niska lastbil och nu dumper. Att hantera reglage, ratt och spakar med robotarmen är inga problem och än bättre blir det.
– Det är klart att jag saknar min riktiga arm, men det är så länge sedan nu att jag knappt kommer ihåg hur det var och samtidigt går det inte att tänka så. Den här protesen är jättebra, det går fint även att knyta skosnören och att bära en matkasse med tio liter mjölk går fint, säger Magnus Niska.