I veckan bevistade Pekka Paultamo Barents reunion och för en tid sedan reste han till Kirkenes där drygt 150 journalister från hela Barentsområdet samlats via nätverket Barents press. Båda arrangemangen syftar till gränsöverskridande samverkan. I sitt yrke guidar Pekka Paultamo människor via buss, han hjälper till med handelsfrågor, boenden och omkring 500 personer varje år med visumansökningar till och från Ryssland.
– Jag är född i Finland i Kotka, nära den ryska gränsen och kan ryska så att jag klarar mig. Första gången jag körde buss till Leningrad var 1978 och sex år tidigare studerade jag psykologi vid Lenins universitet tillsammans med studenter från 15 olika länder. 1998 hälsade jag på vid skolan igen, hon som lagade mat när jag var student var fortfarande kvar, säger Pekka Paultamo.
Pekka Paultamo har gjort mycket drivit fotoaffär, importerat finsk korv till Småland, hållit fotokurser för interner vid fängelset i Haparanda, sålt resor och arbetat som kock, varit v-politiker i Haparanda, studerat på Svefi och bott på många platser men det han tycker allra mest om är att fylla bussen med reslystna resenärer och ge sig ut på vägarna.
– Jag kör mest i Barentsregionen men har besökt alla länder i Europa, till och med Andorra. På 80-talet tog folk med sig tält, det skulle inte hända i dag.
Pekka Paultamo har tio barn, tio barnbarn och ytterligare ett på väg. Så snart alla papper är klara ska han gifta sig med en kvinna från Ryssland. De har nu flyttat till Finland.
Pekka Paultamo går sin egen väg och när han hörde talas om planerna på ett Ikea i Haparanda var han på väg till Polen, men vid Kungenskurva i Stockholm stannade han och gick in på Ikea.
– Det var i tre våningar och man var tvungen att gå igenom hela varuhuset för att komma ut så jag ringde Sven-Erik Bucht och sade till kommunalrådet att vi inte skulle ha något Ikea, för det går inte att komma ut.
Sedan föreslog han via vänsterpartiet att Ikeas parkering skulle placeras under mark, men det gick inte igenom.
– Politik var inte riktigt min grej, det går för långsamt.
Han rekommenderar andra att våga resa, våga arbeta gränsöverskridande och våga upptäcka Barentsregionen.
– Jag började resa runt på 70-talet och jag pratar med alla så jag får höra många historier, det är väldigt roligt. Det gör ingenting om man inte kan alla språk, det går att göra sig förstådd ändå. Jag har aldrig varit rädd att åka till Ryssland, säger Pekka Paultamo.