Att göra verklighet av sina drömmar är någonting som Hanne Aasa är en stor förespråkare av.
– Jag tycker att det är viktigt att följa sina drömmar och visioner, man måste åtminstone försöka, säger hon.
Hanne Aasa bor på en gård i Mattila utanför Haparanda. På gården bor hon tillsammans med Jani Rasimus, de två barnen, två hundar, kanin, hamster, katt, tio egna hästar och en inackorderad häst. Hon arbetar halvtid som simskollärare och badvakt och halvtid på gymmet. Övrig tid tillbringar hon i stallet där hon bedriver ridlektioner och tillridning av andras hästar. Dessutom har hon tagit över sin fars bärodling och odlar svarta vinbär, jordgubbar och vissa år broccoli.
– Jag fick min första häst, ett Nordsvenskt sto när jag var tolv år, då fanns här en gammal ladugårdslänga som hon stallades upp i. Strax därefter hyrde några vänner in sina hästar här.
År 1998 köpte hon häst nummer två, då hon sett en annons i NSD om en gårdshäst. Strax därefter flyttade gårdens första shetlandsponny Zizzi in på gården.
– När jag var liten ville jag ha en Shetlandsponny så när dottern var fyra år köpte jag så klart en till henne.
Cissi blev startskottet på den ridverksamhet som nu finns på gården. Traktens barn började komma för att rida och så småningom började Hanne Aasa hålla lektioner.
– Den första tjejen Sofia som började rida här är fortfarande kvar och hjälper till, det är väldigt roligt.
Nu har Hanne Aasa tio egna hästar, håller ridlektioner och hittar på temadagar som gymkana och kördagar.
– All min lediga tid tillbringar jag i stallet. Ibland kan jag väl tänka att ett Svenssonliv kunde vara skönt, men ju mer man har att göra ju mer blir gjort, nog bakar jag också bullar ibland. Men det är klart att jag valt bort annat för det här livet, som att shoppa på stan. Jag är ganska envis och får jag för mig någonting så kör jag på det.
En gång kom Hanne Aasa på att hon skulle starta ett café på gården.
– Pappa var helt emot det och jag var jättearg på honom. Han föreslog istället att jag skulle satsa på hästarna, bygga nytt stall.
Efter tandagnissel följde hon pappa Lennart Wennbergs råd och det har hon aldrig ångrat.
Så byggdes det nya stallet, lösdriftshallar och ett ridhus. Gården har klassats av LRF som säker hästgård.
– Det är fantastiskt att se barnen tillsammans med hästarna, de utvecklar ett sådant mod, säger Hanne Aasa.
Forskning vid Luleå tekniska universitet har visat att hästar är en utomordentlig ledarskapsskola.
– Det gäller att veta vad man vill annars blir man helt överkörd av en häst. Man måste veta vart man ska, ska vi till höger så är det dit vi ska och det går inte att vela. Barn blir tuffa av att hålla på med hästar och det är deras utveckling som gör det här så otroligt roligt och sporrande.
Det är också barnens intressen som styr lektionerna och hästarna styr också själva över mycket i sin tillvaro. Några av gårdens hästar sover inne i stallet, andra sover ute. Några har skor, andra inte.
– Hästar har också olika behov, jag försöker göra det som är bäst för varje häst.
På hösten när marken fryser har Hanne Aasa tvingats ställa in ridlektioner då marken varit för hal. Sedan ridhuset byggdes går det att rida året om och någon sommarpause i verksamheten råder inte.
– Det är ju på sommaren som det är som allra roligast att ha häst. Med ridhuset behöver vi inte heller ta pause när det blir halt och det är jätteroligt så klart. Vi kan hålla igång året runt.
Andra hästägare har också nytta av ridhuset som lånats ut till allt från westernridning till kurser i markarbete, att styra hästen från marken istället för från ryggen.
När Hanne Aasas pappa Lennart Wennberg dog har hon också tagit över bärodlingen.
– Pappa startade bärodlingen på 80-talet tillsammans med min bror. Det började med svarta vinbär, sedan kom broccoli och jordgubbar. Lennart var noga om traktens barn och de fick möjlighet att plocka bär här och tjäna sig en slant. Nu går trenden mer mot självplock så det har jag mestadels. Folk vill komma och visa sina barn vart bären kommer från och intresset för närodlat ökar. Pappa planerade för tre år framåt, det gör jag inte än men jag lär mig från år till år. I år kom jordgubbarna sent och allt kom på samma gång, det skiljer sig åt år från år.
Nu arbetar Hanne Aasa för att fortsätta utveckla gårdens verksamhet.
– Drömmen är förstås att kunna leva helt på gården, säger hon.