Periodvis strömmar anmälningarna om dåligt vatten in till Haparanda kommun, speciellt om våren då det är höga vattenflöden i älven. Dricksvattnet har tagits från Torneälven sedan 1950-talet.
– Det optimala är att använda grundvatten, men Haparanda är väldigt låglänt och det grundvatten som hittats är inte så bra och inte tillräckligt mycket för att räcka till hela befolkningen. Men vi söker hela tiden efter alternativ, säger Sofia Rosendahl.
En ny idé som hon kommit på och nu utreder är att konstruera en ås som kan fungera som konstgjord infiltrationsanläggning av älvvattnet.
Sveriges geologiska undersökningar har också varit till Haparanda och under två dagar sökt efter grundvatten.
– De har hittat platser att gå vidare med, det blir väldigt intressant att se vad de kommer fram till.
Haparandabor vittnar om brunfärgat och illaluktande vatten med metallsmak. En förklaring till den bruna färgen är vanligtvis avlossningar från ledningarna som försvinner efter en längre genomspolning berättar Sofia Rosendahl.
– Det är många som har hört av sig om vattnet, inte minst från Nikkala. Vi har tagit prover som visar att vattnet är tjänligt och vi har tömt hela systemet så jag är faktiskt förvånad att det fortfarande är problem, det är skumt.
Hon är medveten om att Haparandabor installerar egen rening och att en del endast dricker köpt vatten på flaska.
– Folk ska inte behöva känna så. Men jag förstår att de inte vill dricka vattnet om de tycker att det smakar eller luktar illa. Jag tror helt och fullt på medborgarna och supportar dem, är någonting fel ska de höra av sig till oss, så måste vi försöka åtgärda problemen.
Provtagning av vatten är reglerat i lagen. Dricksvattnet kontrolleras en gång per vecka och fyra gånger per år utförs utökade kontroller. Utöver detta finns larmövervakning om exempelvis ph:t stiger för mycket. Laboratoriet som kontrollerar vattnet har som uppgift att larma om det finns skadliga ämnen i vattnet, så har skett exempelvis när e-coli halten varit för hög och då har kommunen larmat Haparandaborna.
I analyserna syns en mängd olika ämnen som finns i vattnet. Mikroorganismer, koloforma bakterier, långsamväxande bakterier, uran, bly, arsenik, mögelsvamp och radon är några av dem som testas.
– Alla ämnen påträffas inte i vattnet fast de finns med på anlysresultatet och de understiger klart och tydligt gränsvärdena för dricksvatten.
Sofia Rosendahl arbetar också med en plan för att byta ut ledningsnätet som är gammalt och slitet, precis som i övriga Sveriges kommuner.
– VA-verksamheten ska bära sig själv. Jag har bett en ekonom se över hur mycket som kan investeras, säger hon.