Hur ska reglerna kring strandskyddet bäst tillämpas? Det är en av frågorna när Strandskyddsdelegationen besöker Tornedalen. Klart är att skillnaderna mellan tillämpningen av strandskyddsregler skiljer sig stort åt mellan Sverige och Finland. I Finland har 3 000 dispenser beviljats de senaste åren, i Tornedalen knappt någon.
– Det är helt befängt att det skiljer så mycket när lagen är lika. I Finland mäts det inte med linjal, det ses till området, säger Gunnar Björk, finsk- svenska gränsälvskommissionen.
Nu har ett gränsöverskridande möte med seminarier, grupparbeten och föreläsningar om strandskyddet hållits vid Kukkolaforsen. På plats var Strandskyddsdelegationens ordförande Lärke Johns. Strandskyddsdelegationen är tillsatt av regeringen för att undersöka strandskyddsreglerna och dess tillämpning, men delegationen har inte möjlighet att ändra reglerna.
– Vi ska få befintligt regelverk att fungera så bra som möjligt och det finns en hel del verktyg att använda sig av, nu vill vi se hur det fungerar i dag, säger Lärke Johns.
Hon besöker olika delar av landet och tar del av synpunkter och ser hur regionerna arbetar med strandskydd och LIS-områden.
– Problemen ser olika ut i landet och hur de hanteras är också olika. Tätort och glesbygd skiljer sig åt, liksom inland och kust. I Norrbotten täcker små kommuner stora ytor och det ger i sig speciella utmaningar.
Hon konstaterar att så väl LIS-områden som att söka dispenser är möjligheter för att lätta på strandskyddet och ett sätt att bidra till utvecklingen av landsbygden, men att det är viktigt att minnas varför strandskyddet finns.
– Det är viktigt att skydda skyddsvärda områden.
Länsstyrelsens Patrik Wallgren var på plats.
– Det är viktigt att länsstyrelsen är med, vi lyssnar av länets intryck om hur strandskyddet fungerar och kan vara ett stöd i kommunernas planeringar och ge ökad kunskap. Vi ser också över hur vi kan samverka, säger Patrik Wallgren.
Det finns en stor förfrågan om hur strandnära områden kan utvecklas även med strandskyddsregler.
– Vad kommunerna kan göra är att bättre använda sig av LIS-verktyget och göra aktuella översiktsplaner. LIS-verktyget är ett sätt att lätta upp strandskyddet på och många kommuner är idag i planeringsskedet vad gäller LIS.
Haparanda kommuns planeringschef Göran Wigren konstaterar att frågan är relativt oprövad i Haparanda, men han önskar en större flexibilitet.
– Lagstiftningen ska skydda, men den är lite trubbig. Det är inte alltid vattenområden som måste skyddas, jag skulle vilja se mer att kvalitén på området bedömdes. Vi har LIS-områden i vår översiktsplan, men har inte tillämpat det än då vi inte har någon exploatering just nu, säger Göran Wigren.
Han skulle önska att Sverige tog efter den finska modellen.
– Självklart ska vi skydda höga världen. Den finska modellen försöker se hela området, både bebyggelse och skydd, ett tankesätt att ta inspiration av.
I Finland byggs det mer strandnära än i Sverige.
– Lagen är ganska lika men i Finland byggs det mer närmare stranden och äganderätten respekteras mer, säger Camilla Ahlstrand, vid Finsk- svenska gränsälvskommissionen.
Finsk-svenska gränsälvskomissionens Virvve Sallisalmi konstaterar att lagen inte är anpassad för lokala förhållanden.
– Lagstiftningen är för hela landet, men förhållandena är väldigt olika i täta städer och här.
ELY-centralen, miljöcentralen i Lapplands Leena Ruokanen säger att det i Finland även finns en planeringsplikt, och plikt att söka dispens vid bebyggelse nära stränder och att se till hela områdets väl.
– Det är lättare att få bygga strandnära i Finland. Det viktigaste är att väl planera markanvändningen av stränderna, så att höga värden sköts om i naturen men att det samtidigt finns möjlighet att bygga på stranden, säger Leena Ruokanen.
Kommuner i länet beskriver strandskyddet som en våt filt över utveckling, vad säger du?
– Det är viktigt att lyssna till oro och kritik, när kommunerna känner att områden skyddas i onödan. Det är skyddsvärda områden som ska skyddas, säger Lärke Johns.