Försvarsmakten har tre svävare, en av dem befinner sig på övning i Haparanda skärgård. På svävaren bor just nu sju militärer som tränar sig på att köra på is.
– Vi har inte så mycket is att träna på hemma, det är fantastiskt att vara här och träna oss på iskörning, säger Carl-Johan Ahldén, ställföreträdande fartygschef och kapten.
Svävarna hör till amfibieregementet på Berga i Stockholms skärgård och arbetar på land, is och vatten, svävaren fungerar också utmärkt i öken. Personalen på svävarna arbetar i nära samarbete med besättningen på stridsbåtar och trossfärjor.
– Det krävs många års erfarenhet sex till åtta år innan man får möjlighet att utbilda sig till att köra svävare, först måste man lära sig köra stridsbåt 90 och trossfärjor, det är en kunskapstrappa som man måste gå igenom, det är svårt att köra svävare och det krävs mycket övning. Vi går in dit båtarna inte når, vi är helt årstidsoberoende och kan lätt lasta containrar och 50 personer med packning. Vi kan också stå på land och lasta, ingen behöver bli blöt om fötterna. Svävaren är ett bra komplement till övriga båtparken, säger Carl-Johan Ahldén.
Under veckorna i Norrbotten sover militärerna i tältsängar på svävaren.
– Man lär sig leva nära varandra, det blir kamratlig jargong och mycket jobb.
Militären hjälper också civilsamhället när det behövs. Vid en eventuell olycka avbryter svävaren sina övningar för att gripa in i verkligheten.
– Vi är alltid beredda.
När svävaren arbetar försöker besättningen att undvika att störa omgivningen. De ändrar exempelvis riktning när det dyker upp djur och de undviker att korsa skoterleder.
– Här har vi sett mycket älg, fåglar, renar och sälar.
Ingen av deltagarna hade planerat att bli militär med svävare som arbetsplats från början, men ingen av dem ångrar sitt val.
– Det är ett omväxlande jobb och att arbeta i skärgårdsmiljö och att vara på sjön gillar jag. I arbetet ingår också att vara instruktör, att undervisa och det är också väldigt stimulerande.
Carl-Johan Ahldén knapprar, vrider på reglage och så började svävaren pirra som om den fylls med kolsyra och så svävar svävaren iväg ut från Tromsöviken och mot den yttersta iskanten, utanför Sandskär. Ibland gungar svävaren som på vågor, där är isen svag. Ibland flyter den som ett ufo över isen, där är isen stabil och utan flövatten.
– Det är speciellt med svävare.
På is kan svävaren färdas i 70 knop, på vatten 55 knop. Men det går inte ut på att köra fort, utan skickligt och marschfart är omkring 25 knop.
– Vi är väldigt beroende av vinden och får vara beredda att reglera farten vid vindpustar, de kan ge oss ytterligare sex knop.
Den nya militära aktiviteten från Ryssland har fått verkningar inom militären och analytiker följer utvecklingen över världen intensivt.
– Vi övar inte annorlunda, men vi har en annan medvetenhet om läget. Vi tränar alltid för det vi inte vill att ska hända. Försvaret är den yttersta delen av statens verktygslåda, väpnad strid.
Svävaren har följt den svenska kusten 270 mil.
– Vi märker att isarna är sämre och mindre utbredda. Vi har också sökt oss upp i älvarna, säger Carl-Johan Ahldén.
Nationalparken Haparanda skärgårds tillsynsman Staffan Svanberg och Kaj Rundgren åkte med svävaren en dag, för att få veta var den yttersta isgränsen går. Det visar sig att den går mellan Sandskär och Malören och att Malören nu ligger helt omgiven av vatten. Vad beträffar isläget i övrigt är isen vansklig att färdas på. Tunn kärnis, snö och isblandad modd och många ställen är det ända upp till 40 centimeter flövatten. Kärnisen på sina håll endast fem centimeter.
– Isläget är ungefär som i mitten av april ett normalt år. Det är klart att det här är klimatförändringar och det går fort. Det är vanskligt att ge sig ut på isarna nu, man måste borra sig fram, annat skulle det bli om det blev några nätter med 15 minusgrader, säger Staffan Svanberg.
När iskontrollen var klar stannade Staffan Svanberg och Kaj Rundgren kvar på Sandskär, där de arbetar med ved till sommarens turistinvasion på ön. Det sista de såg av svävaren den här gången var när en örn svävade ned bakom svävaren för att ta sig en nyfiken titt.