På första maj gick Joma Rezai nästan längst fram i demonstrationståget och för en tid sedan blev han medlem i det Socialdemokratiska partiet.
”Viktigt med respekt”
– Alla människor är lika mycket värda och de som har måste hjälpa de som inte har. Det är viktigt med respekt. Allt som bestäms i ett land är politik, politik är väldigt viktigt. Jag blir mycket nöjd om jag får hjälpa andra, vi måste ta hand om varandra, säger Joma Rezai.
Livet har inte alltid varit lätt för Joma Rezai, 16 år gammal flydde han ensam från Afghanistan. Han visste inte vart han skulle, han visste bara att han inte kunde stanna kvar. Han vandrade över bergen till Iran, flydde vidare till Turkiet, färdades i en liten båt till Grekland, via lastbil där han tillsammans med flera andra låg gömd i ett dolt utrymme under lasten efter 40 timmar nådde han Italien, vidare till Tyskland, Danmark för att till sist stoppas av tullen i Malmö, Sverige.
– Trygghet och frihet var mitt mål.
Lyckligt lottad
Joma Rezai säger att han hade tur. Han säger att endast fem procent av dem som flyr kommer till frihet, att många dör av resans påfrestningar eller lämnas åt sitt öde av människosmugglarna.
– 95 procent av de som flyr försvinner under vägen. När jag vid tullen visades in i ett litet rum och talade om att jag kom från Afghanistan sade de välkommen. Alla har varit jättetrevliga med mig. Jag fördes till ett flyktingboende och där kunde jag sova bra för första gången på månader.
Efter 3,5 månader i Malmö kom Joma Rezai till Haparanda.
– Jag hade aldrig flugit förut, först var jag rädd, sedan var det mycket roligt.
Inbiten Haparandabo
En kort tid därefter meddelade Migrationsverket att han får stanna i Sverige, att skyddsbehovet är så stort. Nu drygt 3,5 år senare är han en inbiten Haparandabo. Men han kommer aldrig att glömma sitt Afghanistan och inte heller flykten.
– Här är jag jättenöjd och glad, Sverige är världens bästa land.
Joma Rezai har reagerat starkt på sina landsmäns hungerstrejk i Boden.
– De har det väldigt svårt. Ingen lämnar sitt hemland, allt de känner till, om de inte måste, så är det, säger Joma Rezai.
Han säger att intervjuerna vid Migrationsverket är påfrestande och han tror att alla inte kommer till sin rätt när de ska berätta om sitt liv och var de kommer från, de kan helt enkelt vara för rädda, en rädsla som kan påverka bedömningen om de ska få stanna i Sverige eller inte, påverka om de anses vara trovärdiga eller inte.
Politik och längtan
Joma Rezais syskon lever kvar i Afghanistan och han hoppas att en dag kunna återse dem.
Nu engagerar han sig politiskt, studerar och arbetar på Haparanda stadshotell i receptionen och innan Cape east stängde arbetade han med allt från städning, receptionsarbete till att hjälpa gästerna. Varje månad skickar han pengar till sina syskon för att underlätta deras tillvaro.
– Det är viktigt att studera och att arbeta, att vara jätteduktig. Om jag får välja på en miljard kronor eller att studera, väljer jag att studera. Jag längtar också tills jag får rösta i riksdagsvalet, då är jag helt nöjd, det får jag göra efter fem år. Jag ska alltid vara positiv och arbeta för Sverige.