I 21 år har Bosmina lämnat hamn för att ta med sig skärgårdsbesökare ut i Haparanda skärgård. I juni genomförs detta i ett unikt försöksprojekt tillsammans med Boundless Bothnian Bay och nu får besökare chans att bevista två länders nationalparker på en dag.
– Nu går vi över landsgränsen, hojtar Kaj Rundgren som håller i rodret.
När Bosmina korsar landsgränsen får maximalt tolv personer vara med på båten, som efter en omfattande ombyggnation blivit så väl rymligare, mindre gungig som snabbare och nu gör mellan tio och tolv knop, istället för tidigare sju knop.
– Kraven i flaggbärande land är vad som gäller och är vi fler än tolv måste vi ta två båtar för annars krävs en mängd specialtillstånd, säger Staffan Svanberg, tillsynsman för Nationalparken Haparanda skärgård och Bosminas ägare.
Blicken riktas ut mot Bottenviken och ett till synes ändlöst hav breder ut sig.
– På svenska sidan finns mycket vatten och öar som är privat ägda. Det är ovanligt med privatägande av vatten men så är det här.
Det härrör från år 1690 och är en kompensation till jordbruket för att de tvingades ställa upp med soldater.
De båda skärgårdarna bjuder på en säregen natur och rik kulturhistoria. Sand och sten växlas med urskog och kärr och en hel del ovanliga växter som orkidéer, bottenviksmalört och smålsvalting. Området har också ett rikt djurliv och havsörnar, sälar och älgar syns relativt ofta. Det finns en stor samling historier, inte minst smugglarhistorier och historier om spöken.
Smugglaren Mabo Erik var den mest framgångsrika smugglaren i området. Han och tulltjänstemannen Nils Lindén hade en ständig katt och råttalek. Ibland blev det fällande domar, ibland inte och Mabo Erik var fantastisk på att hitta anledningar till hans konstiga laster. Ett lass med kaffesurrogat skulle bli isolering på ett hus och en knippe pengar var en kortlek.
– Han fick mer lax än någon annan i trakten. Han samarbetade med finska fiskare som fyllde hans nät med lax, det var bättre betalt i Sverige, säger Staffan Svanberg.
Det intensiva lågtrycket som ligger över mellersta Sverige gör att vattnet från Bottenviken dras nedåt landet och nu är vattnet rejält lågt i skärgården. Kaj Rundgren håller noggrann koll så att båten inte ska stöta i någon sten på väg in till hamnen vid finska ön Selä Sarvi. Förr bodde där omkring 300 fiskare under fiskesäsongen, strömming och lax var högst på agendan. Nu pågår arbete med att återskapa den natur som var för hundra år sedan och får betar åter årligen på ön och fiskestugorna går nu att hyra för övernattning.
På ön jobbar tolv marinbiologer för åttonde året i rad.
– Naturtyper på land är noga undersökt, men inte i vatten. Vi kartlägger vilka växter och naturtyper, meningen är att vi ska veta lika mycket om landskapet under vatten som på land, det är otroligt spännande, säger Essi Keskinen, marinbiolog.
På väg vidare mot Sandskär passeras ön Kokkotöyrä där gränsvakterna tände eld som ett tecken på att ryssen kom år 1712. På ön finns en ring med 40 meter i diameter där alla stenar är spruckna efter värmen.
På Sandskär har mycket förändrats inför den här sommaren. Fler stugor att hyra, muddrad hamn och ny brygga och landhöjningen har gjort att den ständigt förändrande ön har stigit ytterligare en centimeter upp ur havet.
– Förr kom folk hit för hårt arbete, nu kommer vi för att njuta av livet, säger Staffan Svanberg.
I vattnen finns rikligt med fisk och de som vågar kan prova på att fiska strömming.
– Lika mycket som de förr fick under två månader kan vi få på några timmar med våra moderna nät. En gång fick vi 1 600 kilo på en timme, det är ett straff att ta hand om det.
Skärgårdens pärla Sandskär har en unik sammansättning av naturtyper och förvandlingen av ön går snabbt. Att promenera till norrudden innebär en variationsrik tripp med havet åt båda håll.
– Nu kan också de som inte har egen båt uppleva Bottenvikens nationalparker, säger projektledare Mirva Leppälä, vid Metsähallitus naturtjänster.