För två år sen till Haparanda för att göra en längre intervju med Simon Olsson till den hockeybilaga som då var under produktion. Då tog vi en restauranglunch – nu sitter vi hemma hos assisterande tränaren Urban Lahti.
25-åringen är tillbaka i Asplöven – och till viss del var det fjolårssäsongen i norska Lörenskog som låg bakom beslutet att återvända till Norrbotten.
– Jag har fått en liten nytändning igen. Norgeäventyret var nyttigt på sitt sätt, kanske mest för att få tillbaka viljan att bli bättre igen. Jag fick en liten uppenbarelse om att "fan, det här räcker inte", säger Simon Olsson och utvecklar:
– Jag vill försöka bli bättre igen och ta mig högre upp och det klarade jag inte att göra där. Då var det bättre att dra hem och här tror jag att jag har bäst chans att bli en bättre hockeyspelare och ta mig till den nivån jag tycker att jag kan spela på, och det är ju SHL. Jag vet vad jag behöver jobba på, det är min defensiv och ett hårt jobb utanför planen.
Varför tycker du att det här är den bästa utbildningsplatsen?
– Jag har varit i allsvenskan 5-6 år och varit i några olika klubbar. Jag kände att jag inte vill gå in i en ny klubb där jag återigen behöver visa och övertyga en tränare vad jag är bra på. Här får jag en start där de vet vad jag kan, de tror på mig och de vill ge mig alla möjligheter till att utvecklas både på och utanför isen.
Du valde på sätt och vis tryggheten?
– Ja, lite grann så. Jag pratade med några andra allsvenska klubbar men jag kände bara, nä. Jag trivdes bra här uppe senast och jag träffade min tjej då och när jag har träffat henne har det här blivit lite av ett andra hem.
Är du beroende av trygghet för att kunna spela bra hockey?
– Jag har nog blivit det mer och mer. Jag är inte riktigt samma människa som jag kanske var när jag spelade i Rögle och Örebro. Det är mycket på grund av att man vill annat i livet. Jag känner mig redo att kanske skaffa familj och jag är beroende av att hon ska må bra, att jag ska må bra och att allt ska funka socialt. Sånt tänkte man inte på då, då var det bara tuta och kör och mer spontana grejer och val.
Publikfavoriten vill bli hårt arbetande – men trots det vill han behålla sina trollerinummer. Om det går? Jodå, Simon Olsson tar ett exempel.
– Titta på Dick Axelsson. Han får inte lika mycket rubriker om sitt trolleri på isen längre utan han har fått bort såna stämplar. Jag tycker fortfarande han är en lika grym hockeyspelare framåt men han har insett att om han jobbar hårt bakåt så spelar han mest boxplay i Tre Kronor i de turneringar han är med i. Nu är man inte på den nivån men man har lite en sån bild av det och den vill väl jag kanske få lite grann samtidigt som man slår de här fina flippmackorna.
Kan du använda Dick Axelsson som drivkraft?
– På isen gör jag nog det lite grann. Jag har känt honom i många år och följt hans hockeykarriär väldigt noga och nu är det väl i många fall han blir uppmålad som en... Vad ska man säga? Nåt bra ord. Kanske att han syns för mycket på fel ställen ibland, men han vinner ändå. Han har två SM-guld, VM-guld och NLA-guld och han låter ändå det tala för sig själv. Han har ju börjat fatta att om han kämpar och jobbar hårt så kommer han vinna saker och då får han göra lite som han vill utanför. Jag vill i alla fall bli lite mer så, att man kämpar som fan och så kan folk inte säga något.
Slutet av förra sejouren i Asplöven kom tidigare än beräknat. När Haparandaklubben hade etsat sig fast i ingenmansland fick Simon Olsson möjligheten att återvända till klubben han slog igenom i: SHL-jagande Rögle.
Med facit i hand är det nåt som göteborgaren ångrar.
– Det var i efterhand det sämsta valet jag kunde göra. När man ser tillbaka på det var det bara "Masken" (Anders Carlsson, sportchef) och fansen som ville ha tillbaka mig, det var ingen annan som ville ha mig där egentligen. Jag blev åsidosatt och jag tror inte att de såg samma potential i mig som "Masken" gjorde. Jag har en jäkla respekt för honom och han stod upp för mig när det skedde saker, där när vi var några som gjorde bort oss lite. Men jag fattade ganska snabbt att det bara var han som ville ha mig där och då var det ingen idé att fullfölja.
Det som Simon Olsson menar med "gjorde bort sig lite" är att han och några lagkompisar sågs ute på krogen dagarna innan match i ett viktigt skede av säsongen.
– Vi var några, jag och 2-3 till, som gick på krogen. Det var inte så uppskattat och så förlorade vi den matchen med 5-6 mål och då tyckte nån att det var lämpligt att gå och skvallra för dittan och dattan om att vi var berusade den dagen. Då satt jag på läktaren nästa match, inte de andra.
Hur kändes det att få ta den smällen?
– Nu kanske man undrar "vad fan, det var fyra dagar till match" och vi var lediga dagen efter men jag hade jätteångest och kände framförallt att jag hade svikit "Masken". Egentligen var det en piss i Mississippi men det kom ut i tidningar och de gjorde en stor grej av det. Men vi gick ut och vann hela playoff och var två mål ifrån att gå upp i SHL – och jag avgjorde sista matchen när vi behövde vinna. Det var lite slarvigt och tråkigt men det blev alldeles för uppförstorat och jag fick väl ta den största skiten av oss som gick ut då.
Fast det där är historia. Nu siktar Simon Olsson på en bra säsong – både för laget och personligen.
– Vi har många bra och intressanta pusselbitar och vi ska absolut vara med och slåss om en slutspelsplats. Det ska vi inte ens hymla om. Man är med på fel sätt om man inte vill vinna och vara med och gå till slutspel och så, säger Olsson.