När provtagningsresultaten var klara vid SKL inväntade inte Nils Hydén att sakkunnigutlåtandet skulle skrivas färdigt, utan kontaktade genast miljöinspektör Per Lundbäck för att han genast skulle kunna vidta åtgärder.
– Vi hittade extremt höga halter av framför allt dioxiner, klorerade dioxiner och kadmium, samt höga halter av andra tungmetaller. Vi har aldrig tidigare sett liknande nivåer, inte heller i litteraturen. Det är viktigt att rätten får fulla förståelsen för detta, säger Nils Hydén.
Extrema nivåer
Han säger att han funderat väldigt mycket på hur dessa halter har kunnat uppstå och vad som egentligen har eldats upp i Hiirivaara.
– Jag håller det för troligt att det eldats betydande mängder klorerad plast alternativt pvc-plast för att uppnå dessa extrema halter.
Han är oroad över halterna i askan, men också av det dioxin som spridits med vinden.
– Vid eldning försvinner huvuddelen av dioxinet med röken. Vi pratar om mellan fem till hundra gånger mer än vad som finns i askan och detta har spridits okontrollerat i naturen och finns tillgängligt för upptag av människor och djur och då finns det i ekosystemet. Dioxinerna tar sig in i cellerna och triggar igång en kaskadeffekt av multituda skadliga effekter.
Dioxiner stör bland annat vitaminalupptag, försämrar immunförsvaret, stör levern, påverkar kognitiva förmågor och kan ge cancer.
Trotsade förbud
Svevias internutredning har visat att plastskyltar, plastkoner, en parasoll, madrasser, kläder, skor, en gummimatta, plåtburkar och skor har eldats på området. Per Lundbäck vittnar också om hydraulslangar.
I går hölls rättegången och Per Lundbäck berättade inte minst om åtgärder sedan förbränningen uppdagades, om förbudet han utfärdade som krävde stopp för all verksamhet - utom utredning och sanering- på området, men trots förbudet fortsatte verksamheten då en underleverantör till Svevia fortsatte köra dikesmassor till området.
Tillät eldning
Vid rättegången hördes också inblandade från Svevia.
En arbetsledare erkände att han godkänt eldning, men bara att träprodukter.
En chef (som numer slutat vid Svevia) konstaterade att all eldning av avfall är förbjuden inom Svevia och att reglerna därför har brutits.
– Åklagaren har rätt, den här typen av material ska inte eldas. Det är ett generellt problem som gemene man inte har en aning om. Att elda plast och salt ger upphov till dioxiner. Svevia beklagar och vill absolut inte negligera det inträffade, men det måste sättas i proportion till andra saker. Det rör sig om en väldigt liten mängd aska, giftig, men trots allt en halv traktorskopa, säger Magnus Fröberg, Svevias försvarsadvokat.
Han yrkar att hela målet ogillas och påtalar att utredning, provtagningar och sanering har kostat företaget omkring en halv miljon kronor och att de 45 provtagningspunkterna efter saneringen inte visar några förhöjda halter av skadliga ämnen. Åklagare Aino Alhem kräver att Svevia döms för miljöbrott och får betala 500 000 kronor i företagsbot.
– Bolaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, säger Aino Alhem.
Nu ska Haparanda tingsrätt med rådman Annika Nilsson besluta i frågan. Dom meddelas om två veckor.