För länge sedan ansåg världens ledande forskare att regnbågen var en nordamerikansk art. Den åsikten kan vi kanske anamma som halvt rätt, eftersom den fiskades mest efter den nordamerikanska kusten upp mot Alaska.

I början på det nya seklet kom ett nytt dekret ut, den att fiskens födelsevagga låg i östra Ryssland, bestämt i Kamchatka. Hur forskarna har kommit fram till detta har jag ingen aning om.

Intressant är i alla fall att fisken är av stillahavstyp och har i alla tider gått upp i älvarna, oavsett om det har varit i Ryssland eller i Nordamerika. Till detta kan läggas att arten har två varianter, dels den sötvattenlevande och dels en havsvandrande. Det sistnämnda kallas populärt för ”Steelhead” och är en drömfisk för alla sportfiskare, stor, tung och osedvanligt kämpastark.

Artikelbild

| BADDAREN. Nicklas Björngrim med en regnbåge som hade elva möss i magen.

Idag finns många internationellt kända sportfiskeorganisationer/företag, framför allt i Brittish Columbia i västra Kanada och upp mot Alaska, som helt livnär sig på sportfisketurismen. Vi får betala en bra slant för att få chansen att kroka en havsvandrande regnbåge, som stiger i någon av de västligaste älvarna eller åarna.

Detta kan läggas till vårt eget regnbågsfiske, utplanterade fiskar i många sjöar, tjärnar och dammar. Förutom vissa undantag kan jag konstatera att just det fisket är av betydligt billigare hantering.

Hur kom det sig då att arten kom till Sverige? Det skedde redan i slutet på 1800-talet att vi fick tillstånd att importera ett antal regnbågar, eller befruktade ägg till Sverige. En motivering till detta var att vi ville få in mer fisk som skulle passa oss sportfiskare, inplanterade fiskar som var både snabbväxande, alltid hungriga och villiga att ta ett drag, en spinnare eller stiga till en fluga.

Femtio år senare började den hysteriska rotenonbehandlingen av tjärnar och mindre sjöar i det här landet, där giftet ”rensade upp” vattnen från det vi på den tiden kallade ogräsfiskar eller skräpfiskar. In satte vi en del öring men också mycket regnbåge, till gagn för de sportfiskeföreningar/klubbar som ville satsa på fisketurism. En viktig sak i sammanhanget var att samla på sig nya medlemmar till klubbarna, vilket man bland annat gjorde med lockelser om fina fiskar i klubbvattnen.

Artikelbild

| VILD REGNBÅGE. Reseledaren Kent Lindvall med en vacker regnbåge från vilda Kamchatka.

Regnbågsodlingarna i Sverige växte och till slut delades detta i framtagande av matfisk för människor och odlingar för utsättningsfisk. Motiveringen var att trångboddheten i många kassar alstrade olika typer av fisksjukdomar.

Det var på den tiden då vi såg på våra fångade regnbågar att de inte hade mått så bra under uppväxten, där trångboddheten gav sönderskavda fenor. De fiskarna är/var ljusår från den kraft de i naturligt tillstånd kunde prestera. Odlingarna för matfisk är fortfarande under all kritik, där det kan förekomma tiotusentals fiskar i varje kasse.

Artikelbild

| REGNBÅDENS NYA HEMLAND: Idag räknas arten som inhemsk i Nya Zeeland.

I dag har vi börjat ta fram mer normalt formade regnbågar för sportfisket, vilket i sin tur tarvar färre fiskar per kasse. De blir naturligtvis dyrare men ger mer ”sport” för pengarna.

Jag har haft ynnesten att få fiska vild regnbåge i länder som Ryssland (Kamchatka), Alaska i USA och även så i Nya Zeeland. Det är rena raketfarten på de fiskarna, med en motor som knappt någon annan laxfisk har, nämligen en enorm stjärtfena.

Artikelbild

| NYA ZEELAND. Flugfiske efter vild regnbåge i strömmande vatten är en upplevelse.

Jag har fått många frågor om regnbågen som utsättningsfisk, oavsett om det har gällt fiskeklubbar eller hårdsatsande fisketurismföretag. Det finns därför några spörsmål som bör beaktas, innan arten planteras ut.

Av hävd är regnbågen en notorisk romätare. Under mina år i Alaska kunde vi sitta vid någon älv där tusentals indianlaxar gick upp för den slutliga leken. Mitt i stimmen kunde vi skönja mer mörka fiskar, regnbågar på äggjakt.

Artikelbild

| HEMMET. Älvarna i Alaska är som gjorda för ett rikt regnbågsliv.

En dag gjorde vi ett test i en annan älv. Vi fyllde en ölburk med laxägg, stenade ner den och satte den på botten. Jag ljuger inte om jag påstår att efter en timme stod det en minst ett par hundra hungriga bågar bakströms burken. Därför bör vi fundera på utsättningen. Har vi självproducerande fiskar i tjärnen sedan förr bör man därför inte sätta ut regnbågar

Eftersom arten också är av den mer aggressiva typen och gärna lever förehållandevis strandnära, kan en del problem uppstå, framför allt om det finns andra arter av fisk i vattnet. Så kan arter som öring och röding jagas ut på djupare vatten, till förfång för sportfiskaren.

Artikelbild

| ROMÄTARNA I ALASKA. Regnbågarna följer indianlaxarna på deras sista resa mot lekplatserna.

Det finns med andra ord en hel del att tänka på innan regnbågar sätts ut.