Hans och Roozbeh Janghorbans vägar korsades i Harads dit Roozbeh Janghorban och hans fru Sara kom till från Iran sedan de sökt asyl i Sverige. Roozbeh Janghorban är dokumentärfilmare och flydde sitt hemland efter att ha kritiserat Irans religiösa styre i dokumentären ”Holy Brainwashing”. Statliga medier beskrev honom som ”en förrädare mot den islamiska republiken”. Med stöd av Reportrar utan gränser och Internationella Penn vändes beslut om utvisning till beslut om uppehållstillstånd.
– Det var uppror i media, minns Thorbjörn
Familjen har under vistelsen i Harads fått tillökning och bor nu i Stockholm.
Men vi ska backa bandet ytterligare några år.
Hösten 2003 var det stormöte på Edeborg i Harads. Migrationsverket och kommunen var där och berättade att det skulle komma asylsökande till Harads.
– Det fanns ju många tomma lägenheter här då. Jag är med i flera föreningar och även i Missionskyrkan. Av omtanke engagerade jag mig. Det är bara att tänka själv, om man kommer till ett främmande land så är det bra om man kan få hjälp till ett bra liv där. Det kändes naturligt, säger Thorbjörn Enberg.
Han tillägger att engagemanget också givit mycket tillbaka. Han har fått vänner för livet. En del har han även hållit kontakten med, familjer som utvisats eller flyttat inom Sverige sedan de fått uppehållstillstånd.
– Man kan inte hålla kontakt med alla. Det kommer nya personer hela tiden.
Roozbeh Janghorban hade bott i Harads omkring ett år när Thorbjörn Enberg under en konsert i kyrkan knackade honom på axeln och presenterade sig. Det ledde till ett vinstgivande arbete när Thorbjörn upptäckte Roozbeh Janghorbans professionella kunskaper inom videoredigering. De kom väl till pass i hembygdsföreningens arbete med att digitalisera den rika film- och fotoskatten från Edeforsbygden.
I mötet har nya kontakter uppstått och Roozbeh Janghorban har också arbetat med att föra in de många asylsökande, som bor i Harads sedan tidigt 2000-tal, i hembygdsföreningens arkiv. En grupp som tidigare varit osynlig i arkivet.
De här åren med asylsökande i Harads har givit Thorbjörn Enberg en förståelse för att även om det finns skillnader så är människor lika på väldigt många områden.
– Språket, arbetet och kulturen i den ordningen. Först måste man lära sig språket, sedan ha ett arbete så att man kan försörja sig och därefter inlämnas man mer i kulturen. Här har vi ju haft internationella matdagar. Första gången räknade jag till 21 olika flaggor - i lilla Harads.
Thorbjörn Enberg säger att det var en överraskning att få Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj.
– Jag har ju egentligen bara gjort det jag tycker är bra och viktigt under alla de här åren. För min del är det ett mångårigt arbete och mötet med Roozbeh utgör bara kronan på verket. Egentligen handlar det om hur gamla bilder kan skapa nya relationer.
I Edefors hembygdsförening finns en bild- och datagrupp som scannat 9 000 bilder.
– Vi och föreningen har organiserat dem för att publiceras på Hembygdsföreningens sida Bygdeband. Jag har, med hjälp av Roozbeh, sammanställt sex filmer på min pappas material från Harads. Annars skulle den historien förr eller senare vara borta.
Arbetet de gjorde tillsammans visade Roozbeh Janghorban vägen in i hans nya tillvaro där han hittade sin plats genom att lära känna Harads historia.
Thorbjörn berättar att Roozbeh inför Guldbaggegalan i år stod utanför hans hus med frost i skägget och gav en intervju för Kulturnyhetern i Svt.
– Han sa att allt var botten, men så träffade han mig och allt vände. Att få den här medaljen tillsammans med honom är mycket, mycket fantastiskt. Alla dessa vänliga människor, som sa så vänliga saker. Det var högtidligt.