LEDARE Den 28 februari överlämnade vägslitageskattekommittén sitt betänkande till regeringen.

Redan två dagar före presentationen sågade emellertid finansminister Magdalena Andersson (S) utredningen.

"Det vore ju väldigt dumt att genomföra förslag som inte är bra", sa hon.

Det visar att regeringen förstått att det liggande förslaget skulle ha varit negativt för både jobb och regionala utvecklingsmöjligheter.

Det skulle ha slagit hårt mot norrländska basindustrier, skogsbruk, mjölkbönder och andra gröna näringar.

Därför är det bra att det nu sker ett omtag i regeringskansliet.

Men i samma veva borde Magdalena Andersson passa på att göra en samlad översyn av alla skatter och avgifter på godstransporter.

Idag har vi en situation där olika ministrar, departement, myndigheter och utredningar tar olika initiativ som påverkar transportkostnaderna.

I skilda statliga "stuprör" finns banavgifter, drivmedelsskatter, svaveldirektiv, farledsavgifter, vägslitageskatten och annat.

Var och en för sig kan förändringarna av olika skatte- och avgiftskällor framstå som hanterbara. Men tillsammans kan de få mycket negativa konsekvenser för jobb, näringspolitik och Sveriges konkurrenskraft.

I en rykande färsk rapport har Norrbottens Handelskammare granskat effekterna av planerade och redan genomförda skatte- och avgiftshöjningar för sina medlemsföretag.

Den visar på en sammanlagd kostnadsökning i omfattningen 385-405 miljoner kronor för enbart Ferruform, Polarbröd, Älvsbyhus, Lindbäcks Bygg, Stenvalls Trä, Smurfit Kappa, SCA och SSAB.

Det är inte småpengar – och påverkar så klart Norrbottens förmåga att hävda sig i en tuff internationell konkurrens.

Som det uttrycks i rapporten: "För ägare som befinner sig längre från Norrbotten kan beslutet bli att reflexmässigt flytta till andra enheter, exempelvis i Finland, Baltikum eller Europa. För ägare i Norrbotten blir avkastningen på kapital en fråga om vilken verksamhet som ska prioriteras. Det är självklart att nationella aktörer måste utvärdera möjligheten att placera ett bageri, sågverk eller hustillverkning närmare kunderna".

Det är varningsord som måste tas på största allvar av alla högt värderade statsråd i den rödgröna regeringen.

Det gäller att fortsätta måna om ett bra företagsklimat och goda regionala utvecklingsmöjligheter i hela Sverige.

Rapporten rymmer även ett intressant resonemang om att "skatt på avstånd". Författarna beskriver det som "gammaldags och kontraproduktivt". Istället menar de att fokus borde ligga på de klimatavtryck som sker och på att gynna företag som går över till gröna alternativ.

Till exempel vore det ju dumt att sätta käppar i hjulet för ett modernt och framtidsinriktat företag som Polarbröd i Älvsbyn som har hållbarhet som en del av sitt varumärke och är en föregångare i arbetet för en övergång till förnyelsebara drivmedel.

Från klimatsynpunkt är inget vunnet om hållbarhetsengagerade svenska företag tappar marknadsandelar till utländska konkurrenter med lägre miljöambitioner.

Den politiska slutsatsen borde därmed vara given.

Det är dags att göra upp med stuprörstänkandet. Istället behövs ett samlat regeringsgrepp när det gäller alla avgifter och skatter på näringslivets transporter.

Miljö-, finans-, landsbygds-, närings- och infrastrukturministrar behöver slå sina kloka huvuden samman för att forma ett system som är hållbart och inte slår ut seriösa svenska företag.