Boken är skriven av Gunnar Kieri och Ivar Sundström och nyutgåvan kommer nu när det är 80 år sedan andra världskriget startade.

Även Sverige präglades av stark oro under krigsåren. Många fruktade att Sovjets angrepp på Finland även skulle hota Sverige. Det förekom angiveri och hetsjakt på Sovjetsympatiserande kommunister, sedda som potentiella landsförrädare. Det kunde räcka med att gå på en dans i Folkets hus, arrangerad av kommunister, för att en person skulle bli misstänkt.

Helt utanför offentligheten skapades interneringsläger där de som var eller misstänktes vara kommunister blev placerade. I folkmun och i lägerbefälens hätska utläggningar blev de kallade avskum, landsförrädare och samhällsfarliga individer.

I Sverige fanns ett tiotal läger, det mest kända i Storsien nära Vitvattnet i Norrbotten.

– Storsien skiljer ut sig. Det var mer allvar där, säger Lennart Rohdin, ordförande i sällskapet Gunnar Kieris vänner.

Som mest satt 350 personer i Storsien, i fruktan för att bli avrättade. Fem människor dödades i attentatet mot Norrskensflamman i Luleå den 3 mars 1940, ett resultat av tidens anda. Flera av de dödade hade anhöriga i Storsien.

Lägret stängdes i april efter finska vinterkriget slut, men öppnades igen några månader senare.

”Första arbetskompaniet Storsien” kom ursprungligen 1972 sedan Kieri och Sundström intervjuat människor som suttit i lägret. En var Kieris pappa Emil, som var kommunist – ”liksom alla skogarbetare i trakten. Det hörde liksom till.”

– Vi åkte runt ett år och bandade, berättar Kieri. Sedan skrev Ivar faktabiten och jag det mer litterära.

Hans text levandegör lägerlivet, skräcken och den förödmjukelse det innebar för de internerade och deras familjer. Sundströms bidrag är mer faktamässiga och allmänbildande om Storsienlägret och kommunismens historia i Norrbotten.

Bakom utgivningen står KirunaTidningen Förlag och Sällskapet Gunnar Kieris vänner, som har som syfte att ge ut och sprida författarens verk.

– Storsien kom till i den stämning som då var. I dag har vi ett liknande samhällsklimat då folk med andra åsikter stämplas som landsförrädare. Det har blivit comme-il-faut igen. Vi ska inte gå på allt som sprids, menar Rohdin.

Det ska också bli en studiehandledning till boken för att användas på gymnasienivå.

Än i dag är Gunnar Kieri stolt över den första bok han skrev:

– Jag är mycket förvånad över språket. Att jag skulle ha det medfött, det verkar konstigt – jag som inte kunde ett ord svenska när jag började skolan.