Stålnacke är numera ett inte helt ovanligt namn i malmfälten. Och bakgrunden till hur detta namn invandrade till Norrbotten finns att läsa i Margareta Sarris bok Mommas dräng, där hon nedtecknat berättelsen om Erik Ståhlnacka.

Han kom till Svappavaara 1658, tillsammans med sin far, mor och bror, eftersom fadern skrivit på ett fyraårigt kontrakt som arbetare i de holländska bröderna Mommas gruva.

Om det inte hade funnits en skuld att betala, hade familjen Ståhlnacka antagligen aldrig rest från Dorkarby i Uppland till kalla nord. Men nu fann de sig med bopålarna provisoriskt nedstuckna i den tjälfrusna marken, nödgade att lära sig nya seder, nya kulturer och framförallt nya språk. Lika stor skillnad som om de utvandrat till Amerika är det för familjen att byta landsände. För så stora är skillnaderna, åtminstone i tankarna hos Eriks mor som förtvivlat saknar sin vitsippsbacke.



Gruvtrakterna var en smältdegel av både Norrbottens samiska och finska kulturer, men också en plats dit fransmän, holländare och ryssar kom för att arbeta med malmen. Det var en internationell samlingsplats där alla arbetarfamiljer levde under samma karga villkor.

Mycket av livet gick ut på att arbeta och överleva. Maten räckte inte till, kylan var sträng om vintern och myggsvärmarna var tjocksvarta om somrarna.

Den unge Erik förälskar sig i Kjerstin och därmed får berättelsen en kärlekshistoria. Brodern Abraham omkommer i en gruvolycka och därmed uppstår dramatik. Erik ger sig dessutom ut på en lång resa uppåt fjällen som renskötare för att skingra tankarna. På så sätt suddas gränserna mellan folkslag och traditioner ut.

En norrländsk tradition med ett sammelsurium av olika kulturer bildas. Europeiska, samiska och finska seder möts, och de lånar friskt mellan varandra. Tillsammans skapar de en ny, norrbottnisk kultur. Och kanske var det just känslan av att vara en del av detta nya som slutligen fick familjen att stanna.

Margareta Sarri skildrar berättelsen om Erik med ett mustigt berättarspråk. Den skildrar enkla människor som lever för att överleva.

Relationerna dem emellan är raka - det måste de vara när kampen för att leva ett drägligt liv ständigt överskuggar lyxen av att kosta på sig eftertanke eller framtidsfunderingar. Men Sarri låter läsaren komma nära Erik. Och i hans sinne finns många känsloskiftningar som gör berättelsen levande och personlig.

Och förutom en förunderlig berättelse om början på ett nytt liv, är Mommas dräng en utsökt historielektion, om hur livet i norr levdes men också om hur skuggan från det krigiska Europa också ständigt föll också över de allra mest avlägsna fjälltoppar.