Italienare dricker inte kaffe på samma sätt som svenskar, säger Sofia Occella.

I stället för att sätta sig ned vid bordet och fika brukar de ta sin kopp framme vid baren, mycket snabbt.

Nu får du inte göra så. Nu får du sitta ned och vänta med att de kommer och serverar dig kaffe. Det känns väldigt konstigt, säger hon på svenska, som hon har lärt sig dels från sin svenska mamma, dels genom studier i Uppsala och Göteborg.

Den annorlunda kafferutinen är bara en av många märkligheter i vardagen som vittnar om att allt inte är som vanligt i norra Italien.

Tomt i butikerna

En annan är de ovanligt tomma tågen, en tredje är de lediga ungdomarna som tycker att det är "vacation" när de slipper gå till skolan.

Rusningen till mataffärerna var också något som stack ut, säger Sofia Occella. När coronaviruset först började spridas i norra Italien för två veckor sedan, främst i Milano där hon arbetar men också i Monza där hon bor, tömdes butikerna snabbt på varor.

Men nu är det mycket bättre. Nu finns det saker i mataffären igen, allt som behövs, säger hon.

Och i parkerna i Monza, en stad med drygt 120 000 invånare 1,5 mil norr om Milano, är det ovanligt mycket människor på dagarna.

Alla går ut och stannar i parkerna, berättar hon.

Måste jobba

Vanligtvis befinner hon sig på vardagarna inne på kontoret i Milano där hon arbetar för ett läkemedelsföretag, men precis som "nästan alla andra" i området jobbar hon hemma sedan två veckor tillbaka. Men vissa måste gå till jobbet, tillstår hon.

Då sätter du på dig masken och gör det. Milano kan inte stanna, vi måste jobba, säger hon.

Minst 366 människor har avlidit till följd av virusutbrottet i Italien. Drygt 7 300 konstaterade fall av smittan har registrerats i landet. Själv räknar Sofia Occella i princip med att hon kommer att smittas av viruset.

Inte är hon särskilt orolig för det.

För mig känns det inte så farligt, men jag är biolog så jag vet ungefär vad som skulle hända. Vi vet inte exakt hur viruset fungerar, så jag känner mig ju inte 100 procent säker, men jag är inte rädd.

I stället oroar hon sig för de människor som befinner sig inom riskgrupperna.

Vi är oroliga över de som inte mår bra. Problemet är att sjukhusen redan är fulla, så vi stannar hemma för att de som har mer problem ska få plats.