Memo Gonzales är en stor man på många sätt. Med en röst lika enorm som hans monumentala uppenbarelse rockar han brallorna av den scen han i lite över en och en halv timme äger.
Uppbackad av tre spelglada gentlemän i form av Boyd Small på trummor och sång, Kai Strauss på gitarr och dito samt Erkan Özdemir bakom basen, utgörande The Bluescasters, bjuds på en eklektisk mix av blues, country och sydstatsrockabilly. Vid några tillfällen även förstärkt av Memos njutbara munspelande.
Låtar som Sweet little honey, Dynamite och Baby please är alla sköna stänkare. Även Elivs-covern His latest flame sitter fint i kistan. Det är bara Memo be good, en textförvanskning av Chuck Barry som inte riktigt funkar. Och några av låtarna fick gärna vara lite mer egensinniga. Men som helhet en högst hörvärd konsert.