Det nya coronaviruset har satt en sÀllan skÄdad press pÄ vÀrldens ledare. Det handlar inte enbart om att smittskydda miljoner mÀnniskor utan ocksÄ om att skaffa fram vÄrdplatser och medicin och stötta vacklande ekonomier. LÀnder bjuder över varandra i jakt pÄ respiratorer och det hÀnder att ledare svartmÄlar kollegor.
ââDe styrande stormakterna Ă€r inte direkt inriktade pĂ„ samarbete, sĂ€ger Annika Söder, som har en lĂ„ng internationell karriĂ€r bakom sig, nu Ă€r ordförande i European Institute of Peace samt sitter i en grupp som ser över FN:s förebyggande och fredsbyggande verksamhet.
ââI stĂ€llet för gemensamma lösningar blir det mycket "köp och sĂ€lj" mellan tvĂ„ lĂ€nder och dĂ„ riskerar andra att falla emellan.
Upptrissad rivalitet
Gnisslet Àr sÀrskilt tydligt i relationen mellan USA och Kina. Redan före pandemin anklagade president Donald Trump Peking för att manipulera sin valuta och Àgna sig Ät industrispionage, och de senaste Ären har en upptrappad handelskonflikt pÄgÄtt mellan jÀttarna.
Att Trump öppet kallat coronaviruset, som först upptÀcktes i kinesiska Wuhan, för "det kinesiska viruset" och anklagat Peking för att mörka siffror efter utbrottet har inte förbÀttrat stÀmningen. Kinas utrikesdepartement Ä sin sida har anfört att viruset kan ha förts dit av amerikansk militÀr.
ââRivaliteten mellan Kina och USA har pĂ„gĂ„tt en tid och hĂ€nger ytterst samman med Kinas ekonomiska framgĂ„ngar som oroar Trumpstyret. Man kan bara hoppas att den hĂ€r krisen ger lĂ€nderna insikter om vikten av att samarbeta, sĂ€ger Söder.
En vÀrre vÀrld?
Den förhoppningen hyser Àven Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian. Men i en intervju med tidningen Le Monde nyligen sade han att coronaviruset fördjupar diplomatiska sprickor och försvagar multilateralismen.
ââJag fruktar att vĂ€rlden (efter utbrottet) starkt kommer att pĂ„minna om vĂ€rlden innan, men vara vĂ€rre.
FarhÄgan Àr redan verklighet pÄ Le Drians egen bakgÄrd. Solidariteten inom EU har prövats hÄrt av viruset och det var minst sagt svÄrt för finansministrarna att i pÄskas enas om ett krispaket pÄ nÀstan 6 000 miljarder kronor. Ska krishjÀlp bestÄ av bÄde lÄn och bidrag, vem ska ytterst stÄ för riskerna och bör fattiga och rika lÀnder fÄ lÄna pÄ samma villkor, Àr nÄgra av frÄgorna som fortfarande diskuteras hetsigt.
De pĂ„gĂ„ende förhandlingarna om EU:s Ă„terhĂ€mtningsfond Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n smidiga â eller klara.
Kan falla samman
Annika Söder noterar att globala kriser blottlÀgger svagheter i internationella samarbeten. Viruspandemin sÀtter inte bara fokus pÄ lÀnders hÀlsosystem, brist pÄ jÀmlikhet, ekonomi och arbetstrygghet utan berör Àven grÀnsöverskridande frÄgor som klimatarbete, demokrati, handel och sÀkerhet.
ââDet Ă€r stor risk att fredsprocesser faller samman nĂ€r det inte finns nĂ„gon internationell part att tala med. Och vĂ€rlden stĂ„r dessutom sannolikt inför en ny matkris, pĂ„pekar hon.
USA sticker dock ut som det land som tagit virusgruffet till en ny nivÄ. Det Àr vÀl kÀnt att president Trump Àr ointresserad av att upprÀtthÄlla multilateralism och de diplomatiska spelregler som rÄtt de senaste decennierna. Nyligen ströp han USA:s bidrag till vÀrldshÀlsoorganisationen WHO, eftersom han anser att WHO varit för eftergivet mot Kina.
Le Drian beskriver agerandet som "Ànnu ett slag mot multilateralismen" men Söder anser att situationen gÄr att pÄverka. Hon sÀger att "goda krafter" nu mÄste motverka isolationism och stÀrka global samverkan.
ââDet finns övervĂ€ldigande mĂ„nga, inte minst smĂ„ och medelstora lĂ€nder, som kan och mĂ„ste agera för att motverka detta hot, som tror pĂ„ regionalt och internationellt samarbete, sĂ€ger hon.
Enda vÀgen?
Men Àr dÄ försvaret av multilateralismen den enda vÀgen att gÄ i en vÀrld dÀr mÄnga stater i slutÀndan stÄr sig sjÀlva nÀrmast?
FrÄgan har stÀllts av forskare eftersom det multilaterala systemet de senaste Ären inte lyckats leverera sÀrskilt bra problemlösningar, noterar Björn FÀgersten, chef för Europaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.
ââDet beror delvis pĂ„ att tongivande stater som USA nu inte Ă€r intresserade av multilateralism, men Ă€ven pĂ„ problem inom systemet, som ju inte har reformerats.
FĂ€gersten sĂ€ger att coronapandemin kan komma att stĂ€lla spörsmĂ„let om huruvida dagens liberala vĂ€rldsordning egentligen fungerar â eller om nya institutioner krĂ€vs â pĂ„ sin spets. Oavsett svaret ser han en framtid dĂ€r en mer fragmenterad och sakfrĂ„georienterad maktbalans rĂ„der.
ââJapan kanske blir en stormakt pĂ„ miljöreglering, EU pĂ„ teknisk reglering och integritetsfrĂ„gor och USA pĂ„ militĂ€ra frĂ„gor. Och de primĂ€ra stormaktskonflikterna lĂ€r flytta ut till handelsomrĂ„det, frihandelsbeslut kommer att fortsĂ€tta att vara vĂ€ldigt politiska, sĂ€ger han.
"GÄr att vÀnda"
HandelsfrÄgorna pÄverkar ocksÄ indirekt situationen i vÀrldens fattiga lÀnder, dÀr stora delar av tillverkningsindustrierna ligger.
Annika Söder oroas av att den virusrelaterade inbromsningen i ekonomin kan pÄverka bistÄndet till dessa, i synnerhet frÄn lÀnder som har bistÄndet knutet till sin bruttonationalprodukt. Ur det perspektivet Àr det positivt att skuldavskrivningar för vÀrldens fattiga lÀnder diskuteras och att G20-lÀnderna gett anstÄnd med Ärets skuldbetalningar för över 70 obemedlade lÀnder. Men mer lÄngsiktiga ÄtgÀrder krÀvs ocksÄ, betonar hon.
ââCorona har blottlagt det som inte fungerar, men det gĂ„r att vĂ€nda. Se bara pĂ„ Ă„teruppbyggnaden efter andra vĂ€rldskriget.