En man med barnvagn passerar Rinkeby torg. FrĂ„n parkeringen kommer en kvinna gĂ„ende för att hĂ€lsa â coronavĂ€nligt. Med vantar pĂ„ och med behörigt avstĂ„nd gör de en variant av en high five, dĂ€r handryggarna i stĂ€llet för handflatorna möts i luften.
PÄ vÄrdcentralen ett stenkast bort har ett av fönstren vid ingÄngen tÀckts av information pÄ olika sprÄk.
För ett Är sedan var covid-19 ett virus i Wuhan, lÄngt ifrÄn Sverige, Stockholm och Rinkeby. Men i vÄras kom det smÀrtsamt nÀra.
Startade krisgrupp
Amal Omar Ă€r projektledare för KriskommittĂ©n, ett ideellt initiativ som startade efter vĂ„rens rapporter om höga smittotal i stadsdelarna Rinkeby-Kista och SpĂ„nga-Tensta â Ă€ven kallat JĂ€rvaomrĂ„det.
Allt började med larmet frÄn svensk-somaliska lÀkarföreningen i slutet av mars. Föreningen sade att minst 6 av de 15 som dött av coronaviruset i StockholmsomrÄdet var svensksomalier, mÄnga bosatta i JÀrva.
ââFör mig var det en bekrĂ€ftelse pĂ„ att skulle gĂ„ vĂ€ldigt illa i omrĂ„det. NĂ€r det första fallet kom i Jönköping tĂ€nkte jag: om det nĂ„gonsin kommer till Rinkeby, vad skulle det innebĂ€ra? Vi Ă€r redan resurssvaga, sĂ€ger Amal Omar.
MedieuppmÀrksamheten efter larmet blev stor.
Kort dÀrefter skrev Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch en debattartikel , som förklarade smittspridningen i JÀrva med exempelvis trÄngboddhet och bristande informationsvÀgar.
Busch skrev ocksÄ: "Analfabetismen Àr utbredd (för svenska förhÄllanden) och somalierna har inte samma tradition av skriftlig information eller av medicin."
"Utsatta pÄ grund av yrke"
DÄ brast det för Mohamed Nuur, Socialdemokraternas ordförande i Tensta.
ââMĂ„nga medborgare kĂ€nde: men herregud, det Ă€r inte pĂ„ grund av svĂ„righeter med det svenska sprĂ„ket som viruset sprider sig mellan oss, sĂ€ger Mohamed Nuur.
Utsattheten berodde snarare pÄ de enskildas livssituation, menar Mohamed Nuur och ger exempel: mÄnga JÀrvabor arbetar som taxi- eller busschaufförer, inom ÀldrevÄrden och sjukvÄrden.
ââHur man Ă€n vĂ€nder pĂ„ det sĂ„ har de varit som mest blottade för viruset, pĂ„ grund av sitt arbete.
Svensk-somaliska lÀkarföreningen gjorde inget fel i att larma, betonar S-politikern: "De slog larm för att rÀdda liv".
Men Mohamed Nuur vÀnder sig starkt emot debatten som följde, dÀr etnicitet hamnade i fokus och anvÀndes som ett slagtrÀ i rasistiska inlÀgg i sociala medier, nÄgot som Expo uppmÀrksammade.
Han önskar att man i stÀllet hade pratat om exempelvis trÄngboddheten i socialt utsatta omrÄden.
Genomför studie
Ăven KriskommittĂ©n vill uppmĂ€rksamma ojĂ€mlikheten i samhĂ€llet. I en studie ska man djupintervjua ett 30-tal JĂ€rvabor inom framför allt serviceyrken, för att lyfta deras historier och söka svar om utbrottet.
Kommittén ifrÄgasÀtter sÄvÀl myndigheternas och stadens agerande i omrÄdet. Att jobba hemifrÄn fungerar exempelvis inte för mÀnniskor inom serviceyrken.
Amal Omar nĂ€mner Ă€ven Stockholms stads erbjudande om evakueringsboende för personer i riskgrupp â till en kostnad av cirka 4 500 kronor i mĂ„naden.
ââMĂ„nga ville ta del av boendet, men ingen hade rĂ„d, sĂ€ger Amal Omar.
Anna König Jerlmyr (M), finansborgarrÄd i Stockholms stad, anser att hyran för boendena var skÀlig sett till prislÀget i Stockholm. Hon berÀttar att det Àven fanns möjlighet att söka ekonomiskt bistÄnd.
ââNĂ€r jag frĂ„gar vĂ„ra förvaltningar sĂ„ menar de att de allra flesta tackade nej till evakueringsboenden nĂ€r det framkom att man endast fick bo dĂ€r under pandemin och inte tillsvidare, sĂ€ger hon och tillĂ€gger:
ââVad jag vet sĂ„ finns det ingen annan stad i Europa som har erbjudit evakueringsboenden. Det var ett sĂ€tt för oss att dĂ€mpa oron och erbjuda nĂ„got konkret för personer i riskgrupp.
"Det var ett krig"
Anna König Jerlmyr hĂ€vdar att man jobbade mycket med sĂ„vĂ€l skriftlig information pĂ„ olika sprĂ„k som nĂ€rvaro i stadsdelarna under vĂ„ren â men medger att det kan vara svĂ„rare för boende i socialt utsatta omrĂ„den att följa myndigheternas rĂ„d, om exempelvis distansarbete.
ââHĂ€r mĂ„ste man visa hĂ€nsyn och kanske ta fram sĂ€rskilda insatser och rekommendationer för grupper som till exempel inte kan jobba hemifrĂ„n, sĂ€ger hon.
TT: Borde ni inte ha gjort det dÄ?
ââJag vill vara ödmjuk och sĂ€ga att vi alltid kan göra mer. Men vi stod inför en oerhört tuff situation i vĂ„ras dĂ€r vi saknade skyddsmaterial, smittspĂ„rning och tester samtidigt som det var en stor allmĂ€n smittspridning i samhĂ€llet. Det var ett krig som utkĂ€mpades.
Amal Omar blir tyst nÀr hon fÄr frÄgan om Kriskommittén sett nÄgon positiv ÄtgÀrd i JÀrva sedan pandemin började. Sedan kommer svaret: Nej, tvÀrtom. Hon utvecklar:
ââMan har nĂ€stan slĂ€ppt omrĂ„det och inte börjat jobba med konsekvenserna som pandemin kommer att ha pĂ„ mĂ€nniskor i ett redan socialt och ekonomiskt utsatt omrĂ„de.