Om man tillhör bokhandlarslĂ€kten Bonnier och firar 45 Ă„r som förlĂ€ggare sĂ„ bör man vĂ€l tycka om lĂ€sning. Ja, det gör Eva Bonnier. Till den grad att hennes familj ibland suckar och sĂ€ger, âja, du lĂ€ser vĂ€ldigt mycketâ.
ââJag har flera sĂ€tt att lĂ€sa pĂ„. Att lĂ€sa manus som förlĂ€ggare Ă€r en sak. Att nöjeslĂ€sa Ă€r en annan. Och jag lĂ€ser enormt mycket, det Ă€r faktiskt bĂ„de mitt yrke och mitt nöje.
Hon började arbeta i bokbranschen 1975. VĂ€gen dit var kringelkrokig, för slĂ€ktens kvinnor hade andra förvĂ€ntningar pĂ„ sig. Eva Bonnier har i tidigare intervjuer berĂ€ttat hur hon vid ett tillfĂ€lle var arg pĂ„ sin pappa Gerard Bonnier, och sa âdu vill bara att jag ska tala franska och föda barnâ.
ââDĂ„ fnissade han lite, för det var vĂ€l ungefĂ€r sĂ„ det var, sĂ€ger Eva och skrattar. Och föda barn gjorde jag ju. Men tala franska gör jag inte sĂ€rskilt bra.
Lyfta manus
Hon utbildade sig först till socionom, men nÀr hon fÄtt sitt första barn sÄ började hon intressera sig för barn- och ungdomsböcker. Efter en kurs pÄ Svenska barnboksinstitutet började hon som lektör för Bonniers juniorböcker. DÀr blev hon kvar till 1986, dÄ hon startade Bokförlaget Eva Bonnier. à r 1992 blev hon förlagschef pÄ Albert Bonniers förlag.
Förlagschef var hon i 17 Ă„r. Sedan Ă„tergick hon till det hon tycker bĂ€st om â att vara förlĂ€ggare pĂ„ heltid. Motivationen handlar om böckerna och författarskapen. Att engagera sig i processen och se en bok bli till, kanske fĂ„ vingar och lyfta, fĂ„ lĂ€sare, god kritik, fina priser. Störst av allt var kanske nĂ€r Tomas Tranströmer fick Nobelpriset 2011.
ââDet Ă€r ju lite oslagbart.
Men frÄn början var det andra skÀl som drev henne.
ââMin första drivkraft var att visa att flickor kan. För att jag inte var sĂ€mre i det hĂ€r yrket Ă€n mĂ„nga andra.
Att heta Bonnier i efternamn borgade inte heller nödvÀndigtvis till nÄgra genvÀgar i karriÀren.
ââI min vĂ€rld har det alltid varit tvĂ€rtom, att man mĂ„ste visa att man Ă€r lite extra duktig för att man heter Bonnier och mĂ„ste visa att man inte fĂ„r allting sig serverat.
Kan det ha varit enklare pÄ vissa sÀtt att vara en kvinnlig Bonnier? Man jÀmfördes kanske inte lika mycket med föregÄende generation?
ââSĂ€g inte det. Som förlĂ€ggare övertog jag nĂ„gra författare som hade varit min pappas författare en gĂ„ng i tiden. DĂ€r blev man nog ganska mycket jĂ€mförd.
Djupa relationer
Hon kom in i förlÀggarrollen hastigt, nÀr hon eftertrÀdde den legendariske förlagsmannen à ke Runnquist. Med Ären blev hon en ansedd förlÀggare i egen rÀtt med mÄnga stora namn knutna till sig, sÄ som Kerstin Ekman, Göran Sonnevi och Inger Alfvén. NÀr man har följt ett författarskap lÀnge sÄ djupnar relationen, och i nÄgra fall blir en författare ocksÄ en vÀn.
ââĂven om det ju i botten alltid ligger ett slags affĂ€rsförhĂ„llande. Men inte bara. Ibland Ă€r det inte sĂ„ viktigt lĂ€ngre, det Ă€r ju naturligtvis det de skriver som kommer en nĂ€ra.
Med tiden lÀr man sig ocksÄ varje författares stil, och vet som förlÀggare vad man kan föreslÄ i syfte att förbÀttra, och vad man helt enkelt mÄste acceptera. Hon har nÄgon enstaka gÄng refuserat en bok av en etablerad författare för att den inte har hÄllit mÄttet. SÄdant mÄste en förlÀggare klara, Àven nÀr det Àr en författare man har haft lÀnge under sina vingar. NÀr det nÄgon gÄng har hÀnt sÄ har relationen till författaren tÄlt det, sÀger hon.
Vad Àr författare och poeter för slags folk att ha att göra med?
ââDet Ă€r vĂ€ldigt olika, jag vet att jag nĂ„gon gĂ„ng sa att pĂ„ Socialhögskolan lĂ€rde man sig att trĂ€ffa mĂ„nga olika sorters mĂ€nniskor. Det Ă€r ganska bra.
SvÄr poet eller bÀstsÀljande kriminalförfattare? Nog finns förutfattade meningar om vilken typ som skriver vad. Men Eva Bonnier vill inte hÄlla med om att man kan dra nÄgra slutsatser om upphovsmannen utifrÄn genre.
ââUnder den gladaste mĂ€nniska kan det bubbla rĂ€tt mycket oro ocksĂ„. NĂ„gonstans i botten Ă€r ju alla författare vĂ€ldigt kreativa, vilket tar sig olika uttryck.