KonstnĂ€ren Maria Miesenberger har haft en omtumlande vĂ„r. Det har förvisso mĂ„nga som lever i pandemins skugga, men Miesenberger har mycket pĂ„tagligt upplevt konsekvenserna av coronavirusets framfart. Hon har de senaste mĂ„naderna förlorat bĂ„de sin far och en nĂ€ra vĂ€n, och talar om hur sorger och oro lĂ€ggs pĂ„ varandra och âblir en enda stor tung bĂ„t som hĂ„ller pĂ„ att sjunkaâ.
ââNĂ„got vi alla tvingas till Ă€r en acceptans av det som hĂ€nder. Och det Ă€r den stora utmaningen i livet över huvud taget, att förhĂ„lla sig till och hitta sĂ€tt att acceptera livets skeenden och utmaningar.
Löser problem
Precis innan coronans utbrott hann hon avsluta en stor separatutstÀllning pÄ Anna Bohman Gallery i Stockholm. Men vill man se hennes konst finns fler destinationer: Enskede GÄrds tunnelbanestation och Artipelag i Stockholm, Konsthallen Hishult, Kristinaplatsen i Norrköping eller Engelska parken i Varberg. Och kommer man till Oslo kan man betrakta en nÀstan Ätta meter hög skulptur, Half an angel (Till hÀlften Àngel), i Telenors huvudkontor pÄ Fornebu. Den visar en flicka som bekymmersfri strÀcker pÄ sig, med ena armen bakom huvudet.
ââOm hon skulle strĂ€cka ut armarna skulle hon gĂ„ genom glaset, sĂ€ger Maria och ler.
Att vara skulptör Àr att arbeta med sitt inre. Det handlar ocksÄ om fysik och materiallÀra.
ââJag Ă€r en problemlösare och tycker det Ă€r roligt och spĂ€nnande att arbeta med skulpturer i det offentliga rummet. Utomhus Ă€r det en extra utmaning â hur ska konsten fungera ihop med vatten och vind och ljus och temperaturer? Vilka material klarar sig och hur upplevs verket i olika skalor? Alla de aspekterna Ă€r spĂ€nnande att försöka fĂ„ grepp om och anvĂ€nda.
Sökte efter uttryck
I grunden Àr det jaget hon utforskar. Vad Àr det att vara mÀnniska? FrÄgorna skiftar med Ären och erfarenheterna. PÄ senare tid har livets slutfas kommit inom synhÄll. NÀrheten till Äldrande förÀldrar, faderns död och en mamma som allt mer försvinner in i Alzheimers sjukdom pÄverkar hennes skapande i nya riktningar.
Tidigare var det barnets lek och utveckling som lĂ„g nĂ€ra Maria Miesenberger. UppvĂ€xten prĂ€glade henne pĂ„ olika sĂ€tt. Fadern invandrade frĂ„n Ăsterrike och bar pĂ„ barndomstrauman frĂ„n andra vĂ€rldskriget, som han bearbetade livet igenom. Det skedde med berĂ€ttelser som förĂ€ndrades och blev starkare nĂ€r han Ă„ldrades.
För Maria inleddes tidigt ett sökande efter ett sprĂ„k för att uttrycka allt det hon Ă€ndĂ„ upplevde stod âmellan radernaâ, det som aldrig riktigt uttalades. Detta ledde henne till konsten.
ââJag vĂ€xte upp med en kĂ€nsla av sprĂ„klöshet och ordlöshet, och det Ă€r inget jag har vuxit ifrĂ„n, sĂ€ger hon.
ââJag sökte ett sĂ€tt att uttrycka det jag bar inom mig, en tystnad som jag behövde bearbeta och utforska.
Inre kompass
SĂ„ upptĂ€ckte hon kameran. Den lade grunden till ett sprĂ„k som inte krĂ€vde nĂ„gra exakta uttryck och förklaringar. Hon sökte in pĂ„ Konstfack, och upptĂ€ckte under studierna vad hon var: en konstnĂ€r. Utbildningen fortsatte i New York, dĂ€r hon studerade skulptur pĂ„ Parsonâs School of Design. Hon bodde i staden i Ă„tta Ă„r, reste runt och stĂ€llde ut pĂ„ konstmĂ€ssor och biennaler, och fick under tiden sitt genombrott.
Samtidigt arbetade hon som assistent pÄ ett galleri och lÀrde sig om konstvÀrldens strukturer.
ââI New York fanns möjlighet att bĂ„de ta del av det stora konstutbudet och samtidigt vara anonym, utan att kĂ€nna andras förvĂ€ntningar pĂ„ hur man ska utvecklas.
Hon har fortsatt att hÄlla omvÀrldens förvÀntan ifrÄn sig, Àven om hon numera verkar i den betydligt mindre, svenska konstvÀrlden. DÄ Àr den inre kompassen viktig. Det Àr den som hjÀlper henne att hÄlla fast vid sina egna idéer och följa sin egen vÀg.
Numera kan hennes verk klubbas för en halv miljon pĂ„ konstauktionerna. Ăven det hĂ„ller hon ifrĂ„n sig.
ââJag fĂ„r som separationsĂ„ngest frĂ„n mina verk, och tĂ€nker över huvud taget inte nĂ€r jag skapar att det hĂ€r Ă€r nĂ„got som ska fĂ„ en prislapp och sĂ€ljas. Det fĂ„r inte vara en del av processen. Jag vill inte göra saker, det Ă€r inte det jag sysslar med. För mig handlar konst om kommunikation, om att beröra och vĂ€cka tankar och kĂ€nslor hos betraktaren.