Den svenska traditionen har Estrid Ericson, som grundade Svenskt Tenn 1924, bidragit till. Det menar Eva Seeman, ansvarig specialist pĂ„ design och modernt konsthantverk pĂ„ Bukowskis auktioner. Hon Ă€r ocksĂ„ ett kĂ€nt ansikte som en av experterna i SVT:s populĂ€ra lĂ„ngkörare âAntikrundanâ.
Ăven i det programmet mĂ€rks vurmen för tenn. I Ă„rets sĂ€song dök ett syskonpar upp med en ljusstake signerad Anna Petrus (1886â1949). Den hade fĂ„tt tjĂ€nstgöra som lampfot under en period och saknade sin andre hĂ€lft â ljusstakar ska helst alltid finnas i par. ĂndĂ„ vĂ€rderades den till mellan 100 000 och 150 000 kronor. En imponerande vĂ€rdeutveckling för ett tennföremĂ„l.
ââ Anna Petrus hör till de absolut frĂ€msta formgivarna i Norden frĂ„n den tiden. Hon ingick i en grupp samtida kvinnor som gjorde mycket spĂ€nnande saker i början av 1920-talet.
Gruppen kallades âTennisgĂ€ngetâ eftersom deras ateljĂ© lĂ„g intill Kungliga Tennishallen pĂ„ Ăstermalm. DĂ€r ingick bland andra Siri Derkert, MĂ€rta AnkarswĂ€rd, Tyra Lundgren och MĂ€rta Kuylenstierna.
ââ Det var en speciell tid nĂ€r kvinnor fick större svĂ€ngrum vilket gjorde avtryck Ă€ven i konsten. De kom frĂ„n en högre medelklass och var influerade av kvinnorörelserna i bĂ„de Storbritannien och Sverige, berĂ€ttar Eva Seeman.
Dyrgripar
Att just Anna Petrus verk vĂ€rderas sĂ„ högt i dag har flera anledningar. Dels Ă€r hennes formsprĂ„k unikt â kraftfullt och originellt â dels finns det inte sĂ„ mĂ„nga riktigt gamla föremĂ„l bevarade.
ââ Det beror förmodligen pĂ„ att tillverkningen var begrĂ€nsad och att tenn som material Ă€r ganska kĂ€nsligt och lĂ€tt fĂ„r skador. Men nĂ„got senare föremĂ„l dyker upp dĂ„ och dĂ„. För ett Ă„r sedan sĂ„lde vi ett lejon frĂ„n 1960 för 21 000 kronor.
Anna Peterus saker produceras och sÀljs fortfarande pÄ Svenskt Tenn, dÀr de tillhör klassikerna.
ââ Hennes Janusvas, lejonen och ljusstakarna Ă€r fortfarande vĂ€ldigt populĂ€ra.
Uttrycksfulla lejon
Anna Petrus började som skulptör. Hon bedömdes som mycket lovande men under en brand i hennes ateljĂ© pĂ„ Ăstermalm 1920 förstördes de flesta av hennes skulpturer.
Det tog hÄrt pÄ henne och nÀr hon kom tillbaka, till GöteborgsutstÀllningen 1922, visade hon upp sig som konsthantverkare. Inspirationen kom frÄn resor i Italien och Marocko.
ââ DĂ„ lanserade hon vĂ€ldigt speciella brickbord dĂ€r de orientaliska influenserna syntes tydligt. Det var ocksĂ„ dĂ„ som lejonet började dyka upp i hennes produktion.
Det kraftfulla djuret blev hennes signum och hon Äterkom stÀndigt till det.
ââ I slutet av 1920-talet inledde hon ett lyckosamt samarbete med Svenskt Tenn och Estrid Ericson, berĂ€ttar Eva Seeman.
Det första föremÄlet som lanserades var ett dekorativt galler som skulle skydda heta vÀrmeelement. DÀrefter skapades allt frÄn paraplystÀll och speglar till bokstöd och brevpressar.
Liten samling
Loppisentusiasten och samlaren Jenny Nilzon hör till dem som skulle jubla om hon kom över nÄgot tennföremÄl frÄn Anna Petrus.
ââ Drömmen vore att springa pĂ„ en Janusvas pĂ„ en loppis dĂ€r ingen förstĂ„r att det Ă€r en dyrgrip, skrattar hon.
Hennes inredningsintresse Àr stort och tillsammans med en vÀn driver hon Instagramkontot "Fleless", dÀr de visar upp mÄnga fina vintageföremÄl och vintageklÀder. Hon Àr samlare pÄ hobbynivÄ och dammsuger nÀrbelÀgna loppisar i stort sett varje helg.
ââ Min man, som arbetar som vĂ€rderingsman, delar ocksĂ„ intresset för gamla prylar. Vi gĂ„r pĂ„ jakt tillsammans. Barnen har tröttnat pĂ„ oss för lĂ€nge sedan â de vĂ€grar följa med.
Det som vÀckte hennes kÀrlek till just tenn Àr ett föremÄl som fanns hos hennes farfar.
ââ Han hade en sĂ„ kallad knappask frĂ„n Widerholm & Dahlberg pĂ„ sitt sĂ€ngbord nĂ€r jag var liten. Den förestĂ€ller en pojke som stĂ„r pĂ„ alla fyra och tittar ned i ett hĂ„l. Den fick verkligen igĂ„ng fantasin, sĂ€ger hon.
Vacker yta
Jenny Nilzon uppskattar skönheten i tennföremĂ„len. Materialet passar ofta bra ihop med övriga inredningsdetaljer â oavsett om det handlar om trĂ€, textil eller andra metaller.
ââ Kanske beror det pĂ„ att tenn alltid har funnits i vĂ„ra hem? Det Ă€r som om vĂ„r nordiska stil harmonierar vĂ€ldigt fint med just tenn, funderar hon.
PÄ senare Är har hon mÀrkt en stor skillnad pÄ intresset för tennföremÄlen.
ââ Det gĂ„r nĂ€stan inte att fynda lĂ€ngre. Förut var det mĂ€ssing som alla skulle ha â nu Ă€r det tenn. Det kan kĂ€nnas frustrerande förstĂ„s, men mest Ă€r det kul. I dessa tider kĂ€nns det bra att fler har fĂ„tt upp ögonen för Ă„terbruk.