ââFör mig kretsar allt kring maten. Ska vi pĂ„ utflykt packar jag alltid maten, jag Ă€r livrĂ€dd för att inte ha med tillrĂ€ckligt. Jag bunkrar upp och vill att kylskĂ„pet ska vara fullt. Mat Ă€r det första jag tĂ€nker pĂ„ nĂ€r jag vaknar och det sista jag tĂ€nker pĂ„ innan jag lĂ€gger mig, sĂ€ger Therese Karlsson, 31 Ă„r frĂ„n Partille, som har diagnosen hetsĂ€tningsstörning.
HetsÀtning innebÀr ofta en kÀnsla av att man förlorar kontrollen -- och mÄste Àta.
ââJag vill fĂ„ kĂ€nna den goa smaken i munnen. Jag kommer med ursĂ€kter, bortförklaringar. Jag övertygar mig sjĂ€lv om att jag Ă€r vĂ€rd det. Men efterĂ„t mĂ„r jag skit. Jag blir besviken och kĂ€nner mig sĂ„ misslyckad, sĂ€ger hon.
SmygÀter nÀr ingen ser
Ătandet sker ofta i smyg.
ââJag visar inte mina hetsĂ€tningar för nĂ„gon. Min man kan gĂ„ pĂ„ toaletten och dĂ„ Ă€ter jag tio mackor nĂ€r han inte ser. Sedan jag fick diagnosen kĂ€nner jag ibland att jag kan be honom att stoppa mig. Men gör han det nĂ€r jag kĂ€nner behovet att hetsĂ€ta, sĂ€ger jag bara: âja, men just i dag fĂ„r du inte bromsa migâ, eller sĂ„ smygĂ€ter jag fem, sex proteinbarer i bilen istĂ€llet.
Therese Karlsson berÀttar att hon aldrig haft ett normalt förhÄllande till mat.
â Allt handlade om vikten redan nĂ€r jag var barn. Jag var tjock, men nĂ€r man tog blodprover sĂ„g allt bra ut, sĂ„ vuxna runt om mig sa att vikten var mitt fel och att jag var tvungen att gĂ„ ned i vikt.
"Vuxna beskyllde mig"
Det var inte det att Therese Karlsson inte försökte. Av skolkamraterna mobbades hon för sin vikt, vilket i kombination med pressen frÄn de vuxna gjorde att hon testade alla möjliga dieter. Men bantningsförsöken misslyckades förr eller senare och ur den ohÄllbara situationen föddes en mÄngÄrig depression, dÀr maten blev en tröst i brist pÄ stöd frÄn omgivningen.
I högstadiet och gymnasiet försökte hon att hantera Ă€tandet pĂ„ andra sĂ€tt â bland annat genom att kompensera för Ă€tandet med trĂ€ning och krĂ€kningar. Men det funkade inte.
ââJag testade ocksĂ„ droger, för jag hade hört att det skulle dĂ€mpa aptiten. Men jag insĂ„g snabbt att jag inte ville hamna i det trĂ€sket.
Efter gymnasiet blev Therese Karlsson erbjuden en magsÀcksoperation mot övervikten.
ââDĂ„ gav jag mig fan pĂ„ att klara av att gĂ„ ned i vikt och sa nej. Jag tyckte det var konstigt att de inte frĂ„gade om hur jag Ă„t och kĂ€nde inför mat. Det Ă€r inte magsĂ€cken det Ă€r fel pĂ„, det Ă€r huvudet, tĂ€nkte jag redan dĂ„.
Efter beslutet gick hon ned i vikt â snabbt och mycket. Ăveröst av bekrĂ€ftelse Ă„t Therese Karlsson en strikt kost och trĂ€nade tvĂ„ gĂ„nger om dagen. Men i perioder kom hetsĂ€tningen tillbaka, och med den alla kilon. Trots att hon Ă„ter pressade sig ned i vikt, kom hetsĂ€tningen tillbaka igen. Och igen. Det var först i en utredning kring ryggproblem, utbrĂ€ndhet och ADHD som diagnosen kom: hon hade hetsĂ€tningsstörning.
Ingen ÀtstörningsvÄrd
Hon har inte, varken under barndomstiden eller efter att hon fÄtt diagnosen, erbjudits ÀtstörningsvÄrd.
â Efter en dĂ„lig period kan jag kĂ€nna mig sĂ„ Ă€cklig och smutsig att jag mĂ„ste duscha och skrubba kroppen röd. Jag vill inte att min man ska ta pĂ„ mig för att jag kĂ€nner mig sĂ„ Ă€cklig. Jag vill njuta av livet, jag vill inte vara fĂ„ngen i min egen kropp. Jag vill leva. Jag hoppas att jag fĂ„ rĂ€tt vĂ„rd. Men kan jag ens fĂ„ hjĂ€lp?
Hon vill inte att nÄgon ska kÀnna likadant som hon gjort inför sig sjÀlv och försöker via sociala medier att vara öppen kring Àtstörningen och bidra till att sprida en hÀlsosam syn pÄ trÀning och mat.
â Jag vill aldrig bidra till att utseendet eller vikten blir en hets. I mitt hushĂ„ll fĂ„r man inte sĂ€ga negativa saker som sin kropp eller sitt utseende.
ââVi mĂ„ste sluta vara sĂ„ fixerade pĂ„ hur vi ser ut.