Svårt få jobb efter gymnasiesärskolan

Gymnasiesärskolan tar emot elever med intellektuell funktionsnedsättning. Den ska ge eleverna en bra grund för yrkesarbete och fortsatta studier på till exempel folkhögskola.

Skolverket har nu för första gången kunnat följa upp hur det gått för ungdomar efter gymnasiesärskolan. Det handlar om 1 402 personer som gjorde sitt fjärde och sista gymnasieläsår 2019/20.

Vet inte

Uppföljningen visar att ungefär hälften deltog i daglig verksamhet. Lite mer än var tionde studerade och knappt var tionde arbetade. Men var tredje ung person hade ingen sysselsättning alls.

– Det är ju gymnasiesärskilans uppgift att förbereda eleverna för arbete, så det är oroande att så få hade jobb. Det är också allvarligt att så många elever varken är i arbete, studier eller daglig verksamhet – vi vet helt enkelt inte vad dessa elever gör. Det är allvarligt att de inte har fångats upp, det är som att det uppstått ett vakuum efter gymnasiesärskolan, säger undervisningsråd Cecilia Hågemark.

Uppföljningen mäter sysselsättningen hösten 2020, det vill säga under pandemin.

– Det går inte att utesluta en viss pandemieffekt, men när vi jämför med motsvarande statistik för gymnasieskolan ser etableringsgraden helt annorlunda ut. Så den här gruppen har en väldigt svag ställning på arbetsmarknaden.

Få vana

Det finns många skäl till detta, fortsätter Cecilia Hågemark.

– En nyckelfaktor är det finns arbetsplatsförlagt lärande (APL) med hög kvalitet och inom det yrkesområde som eleverna utbildas för. Det handlar om att som individ bli van vid och bekväm med att befinna sig på en arbetsplats, men också få de kunskaper som man behöver för att kunna ta ett arbete.

Men det är inte alltid eleverna får en relevant APL-plats.

– Det finns nog verkligen en vilja hos arbetsgivare att bidra till det, men man kanske behöver mer kunskap om elevgruppen, och stöd inför mottagandet, säger Cecilia Hågemark.

Hon påpekar att gymnasiesärskolan har både nationella och individuella program. De sistnämnde är anpassade för elever med större svårigheter, som inte har möjlighet att följa ett nationellt program.

– För dessa elever är daglig verksamhet ofta ett väldigt gott alternativ, medan elever på de nationella programmen i första hand kan sträva efter en etablering på arbetsmarknaden, säger Cecilia Hågemark.