Under sommaren började det plötsligt komma rapporter frĂ„n fritidsskeppare som blivit attackerade av spĂ€ckhuggare. Attackerna sker fortfarande och kan pĂ„gĂ„ i flera timmar â och ibland leda till skador som krĂ€ver undsĂ€ttning. Det har gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt att den portugisiska kustbevakningen under en period har förbjudit mindre segelbĂ„tar frĂ„n att fĂ€rdas lĂ€ngs vissa extra utsatta rutter.
Med tiden har ett mönster blivit tydligt. Det Ă€r i första hand segelbĂ„tar som attackeras â och angreppen riktas mot en sĂ€rskild punkt.
ââDe tycks alltid sikta pĂ„ rodret, och jag tror att det beror pĂ„ att det Ă€r den del som kan röra sig. I vissa fall lyckas de flytta hela bĂ„ten. Vi har sett filmer pĂ„ segelbĂ„tar som har svĂ€ngt runt nĂ€stan 180 grader, sĂ€ger marinbiologen Ruth Esteban till BBC.
SÄr pÄ huvudet
Det visade sig Ă€ven att det var en sĂ€rskild grupp spĂ€ckhuggare som Ă€gnade sig Ă„t attackerna. Och fotografier avslöjade att en av dem hade ett kraftigt sĂ„r pĂ„ huvudet â troligen frĂ„n en propeller. Detta gav upphov till teorier om att spĂ€ckhuggarna var ute efter hĂ€mnd.
Men Ruth Esteban, som har Àgnat sex Är av sin forskarkarriÀr Ät att studera spÀckhuggare, Àr skeptisk till hÀmndteorin.
ââVi vet inte vad som kom först, skadan eller den första bĂ„tincidenten, sĂ€ger hon.
Hennes kollega och tidigare lÀrare Renaud de Stephanis, som har studerat spÀckhuggare sedan 1990-talet, instÀmmer. Tillsammans har de sammanstÀllt information om de drygt 40 sammanstötningar som har rapporterats hittills.
Dyker upp plötsligt
Det framgÄr att spÀckhuggarna inte gör nÄgot för att gömma sig. De simmar intill bÄten, dyker ner, stöter vÄldsamt in i rodret och visar sig sedan pÄ nytt. SpÀckhuggare som attackerar hinner man dÀremot sÀllan se innan de plötsligt dyker upp, förklarar Renaud de Stephanis.
ââJag har sett spĂ€ckhuggare attackera kaskelotvalar. DĂ„ gĂ„r det vĂ„ldsamt till. Men det hĂ€r, det handlar det om att de leker, sĂ€ger Stephanis.
Han tillÀgger att spÀckhuggarna vÀger flera ton, sÄ leken kan bli omskakande.
Lek tycks utgöra en stor del av livet som spÀckhuggare. Forskarna förklarar att det Àr mycket sociala djur, med synnerligen komplex och utvecklad kommunikation. Som rovdjur högt upp i nÀringsvÀven Àr det inte konstigt om leken ibland gÄr ut pÄ att visa sig aggressiv, dominant och stark.
ââOm de upptĂ€cker att de har kraften att flytta pĂ„ nĂ„got riktigt stort, sĂ„ kanske det kĂ€nns imponerande för dem, sĂ€ger Ruth Esteban.
StjÀla tonfisk
FrÄgan Àr varför det hÀr beteendet plötsligt har blivit sÄ vanligt just nu. En hypotes Àr att det kan ha med minskade bestÄnd av tonfisk att göra. SpÀckhuggare lever i tÀta sociala grupper och specialiserar sig ofta pÄ att jaga en viss typ av föda. Utanför Portugals kust började en grupp spÀckhuggare för ett antal Är sedan att stjÀla tonfisk frÄn fiskebÄtarnas lÄnga linor.
ââJag har inga bevis Ă€nnu, men jag kan svĂ€ra pĂ„ att det Ă€r frĂ„n den gruppen de hĂ€r spĂ€ckhuggarna kommer, sĂ€ger Renaud de Stephanis.
Det skulle i sÄ fall kunna handla om att beteendet har utvecklats och förÀndrats dÄ det lÀrts vidare frÄn vuxna till yngre individer, som dÄ börjat nÀrma sig Àven andra typer av bÄtar.
Tanken fĂ„r stöd av neurobiologen Lori Marino, vid Whale Sanctuary Project. Unga hannar Ă€r oregerliga och har ett behov av att hĂ€vda sig â och dĂ„ kan kan den hĂ€r typen av nya beteenden vĂ€xa fram, resonerar hon.
Ăn sĂ„ lĂ€nge har forskarna inte kommit fram till ett slutgiltigt svar. FrĂ„gan Ă€r om det nĂ„gonsin blir möjligt. Under tiden fortsĂ€tter sammanstötningarna. Och för de seglare som drabbas Ă€r det en dramatisk upplevelse.
ââJag Ă€r inte lĂ€ttskrĂ€md, men det hĂ€r var hemskt. De siktade pĂ„ rodret. Ratten snurrade kraftigt vid varje smĂ€ll, sĂ€ger David Smith till BBC.