Ibrisagic tror pÄ klack-effekten
Folk mÄste skÀrpa till sig och ta ansvar för sina egna liv. SÄ tycker Lulebon och moderaten Anna Ibrisagic. Men viktigast av allt: EU mÄste vÀxa för fredens skull sÀger den omvalda parlamentarikern.
Anna Ibrisagic greppade tag i Helgs Lina Norberg Juusos fot för att kika in klackskorna hon köpt inför mötet med moderatpolitikern.
Foto: Fotograf saknas!
- Ha ha ha, gjorde du? Det mÄste jag blogga om. Men jag Ängrar lite den dÀr debatten med Björn Rosengren, jag knÀckte honom. Med de dÀr högklackade skorna sÄg jag jÀttelÄng ut, han Àr ju kort och jag lutade mig fram över honom, han var tvungen att luta sig bakÄt (hÀr visar Anna Ibrisagic med hela kroppen hur deras kroppssprÄk var under den politiska duellen). EfterÄt sa han till sina sossetanter att jag var o-kompetent, dÄ knackade jag honom pÄ axeln och sa, hördu Björn, det heter inkompetent. Jag var tvungen att bevisa mer som invandrare, ung och kvinna.
- Om du skriver att jag sÀger sossetanter, sÄ mÄste du skriva att de i sin tur kallar mig för högerspöket eller moderatkÀrringen. DÄ kontrar jag.
†Jag har hört att du kallar moderaten Hans Swedell för lilla gubben.
- Ha ha, det mesta du hör om mig stÀmmer nog.
Vi trÀffas prick 9.30 som avgjort. "Det Àr bara svenskar och tyskar som Àr sÄ noga med tiden. I EU-parlamentet kommer folk först kvart över nio om ett möte börjar nio. Men vi svenskar lÀr oss aldrig, utan fortsÀtter komma i tid". Anna Ibrisagic kÀrnfrÄgor Àr fred och sÀkerhet. Hennes tes Àr att ju fler lÀnder som Àr medlemmar i EU, ju tryggare Àr freden.
Naturligtvis Àr Anna Ibrisagic fÀrgad av att hon sjÀlv kom som flykting till Sverige efter att ha flytt frÄn kriget i Bosnien.
†Spelar det nÄgon roll vem som sitter dÀr borta i Bryssel?
- NÀr man ska utvidga Europa sÄ gör man i en viss riktning, i en viss grad, och hur den graden eller riktningen blir gör skillnad. SÀg att du kör bil och gör en liten justering med ratten Ät nÄgot. Kör du sen 3 000 mil Àr det stor skillnad vart du gjorde riktningen, du hamnar i Aten eller Polen.
†Vad sÀger du om Piratpartiet.
- De kommer att fÄ det svÄrt. De stÄr sÄ lÄngt ifrÄn alla andra partier i sin frÄgor om till exempel upphovsrÀtten.
†Om du inte var politiker, vad skulle du syssla med dÄ?
- Jag skulle inte vara orolig, jag har aldrig varit arbetslös. Jag kom som flykting till Sverige med en liten baby, jag hade tusen svenska kronor. TÀnk dig sjÀlv att vara i en sÄdan situation. Jag hade jobb pÄ en vecka, för mig var det otÀnkbart att gÄ pÄ socialbidrag. Mina förÀldrar Àr likadana. Jag lÀste in en tvÄ-Ärig kurs, svenska för invandrare pÄ en mÄnad och sov fyra timmar per natt. Nu jobbar jag sexton till arton timmar per dag och Àr aldrig ledig. I EU-parlamentet fattar vi tusen beslut per Är, och det ska förberedas och gÄ igenom. SÄ jag Àr van att jobba hÄrt.
†Tycker du att folk ibland ska skÀrpa till sig och spotta i nÀvarna mer för att sjÀlva styra upp sina liv?
- Ja, svarar jag, jag kan ju inte ljuga. GnÀll gör ingen nytta.
†Kan du förstÄ att alla inte kan vara lika drivna som du och att alla har olika förutsÀttningar?
- Ja, naturligtvis. Det handlar om att vÀxa upp i en viss miljö ocksÄ. HÀr i Sverige har man levt i ett samhÀlle dÀr socialdemokraterna under lÄng tid haft makten. InstÀllningen har blivit att nÄgon annan, staten, ska fixa allt. Staten ska ta hand om barn och gamla, staten fixar jobb och bidrag. Det Àr klart, har man levt sÄ i nÄgra generationer att nÄgon annan ska fixa saker, sÄ blir man en produkt av sin tid. Vi mÄste nu hitta tillbaka till instÀllningen att man sjÀlv ska ta ansvar för sitt liv. Staten ska hjÀlpa till ibland nÀr det behövs, sÀger hon.
PÄ ett papper skriver hon ett ord, pÄ hennes eget skriftsprÄk. Jo, det Àr sant. Hon har utvecklat ett eget skriftsprÄk tillsammans med sin syster som barn, nu anteckningar hon pÄ sitt eget sprÄk pÄ alla politiska möten.
- En gÄng nÀr jag lÀmnade ett möte sÄg jag en sosse luta sig över mina anteckningar för att se vad jag skrivit. Det ska aldrig hÀnda igen, bara jag kan lÀsa vad jag skriver, förklarar hon.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!