Hans tid som förbundskapten var nära att sluta illa, på en träning under hans sista turnering med laget trillade han nämligen och slog huvudet i isen.
– Jag hade dumt nog bara keps på mig, och fick två hjärnblödningar. Jag fick även epilepsi. Hjärnblödningarna var som tur var på rätt ställe, säger Johan Björnfot.
Han tillägger sedan:
– Men rehabiliteringen tog sin tid.
Så här sju år senare mår han bra.
– Men veckan efter det hände var ett helvete. Fy fan. Och ingen på det sydkoreanska sjukhuset jag hamnade på pratade engelska. När jag flög hem blev trycket i hjärnan blev för stort, så piloten var tvungen att nödlanda, säger han.
I slutet av förra veckan flyttade han till Wuhan, där en arena med plats för närmare 6 000 åskådare håller på att byggas.
– Just nu har de bara en rink inuti ett köpcentrum. Men jag tycker det känns som ett kul projekt. En sådan där chans man bara får en gång i livet. Och jag kommer bli kvar här i åtminstone ett år, säger Johan Björnfot
I nuläget har klubben bara lag för sex- och åttaåringar.
– Men vi ska bygga upp allt från ungdomslag, till juniorlag och ett seniorlag. Och jag ska hjälpa dem att få fram nya spelare. Jag kommer också hålla i tränarutbildningar och ha privatlektioner. Förhoppningen är att jag så småningom ska lära mig någon mening, men tillsvidare kommer jag att kommunicera via en tolk, säger han.
Han besökte klubben innan han skrev på sitt kontrakt, och är beredd på att det kommer vara en del kulturella skillnader.
– Jag var där i en månad förra sommaren, och under en vätskepaus var det en förälder som örfilade sitt barn. Jag försökte prata med dem. Men jag kände mig lite maktlös, säger Johan Björnfot.
Sedan tillägger han:
– Jag kan ju inte säga åt dem hur de ska uppfostra sina barn.