LEDARE Allt talar nu för att Stefan Löfven (S) har säkrat tillräckligt med stöd för att kunna bli vald som statsminister i fredagens riksdagsomröstning.

Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna tycks vara i hamn.

På en presskonferens i måndags undrade radio-Ekots Tomas Ramberg om statsminister Stefan Löfven (S) hade någon bra förkortning på kompromissen.

Löfven hade inget svar på frågan då. Men under onsdagen gav han ett svar till Ramberg och övriga journalister – Januariavtalet (JA).

”JA för samarbete och JA för pragmatism. JA är rätt bra”, konstaterade han.

Tilläggas kan att JA låter mycket trevligare än DÖ (decemberöverenskommelsen) som hade ett kort men intensivt liv 2014-2015.

Uppgörelsen innebär förvisso socialdemokratiska eftergifter – till exempel skrivningarna om turordningsreglerna i LAS och skrotandet av värnskatten. Men bland de 73 punkterna finns även socialdemokratiska förhandlingsframgångar.

Före valet kallades, till exempel, extratjänsterna för ”hittepåjobb” av Centerpartiet. Nu accepterar Annie Lööf & Co extratjänsterna som en del av jobbpolitiken för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Löfven har beskrivit 57 av de 73 punkterna som ”bra socialdemokratisk politik”. Många av dessa punkter bör dessutom tilltala Jonas Sjöstedts och Vänsterpartiets sympatisörer.

Dit hör höjda statsbidrag till kommuner och landsting, infrastrukturinvesteringar i hela landet (bland annat Norrbotniabanan), en aktivare landsbygdspolitik, fler platser i Kunskapslyftet, klimatpolitiken, flygskatten och en massa annat­ som skulle falla om Sverige fick en ren högerregering.

Förmodligen är det skälet till att Vänsterpartiet till sist bestämde sig för att tolerera en fortsatt S/MP-regering som samarbetar med L och C.

Vänsterpartiet ser att innehållet i JA är att föredra framför alternativet – ett styre med Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) samt växande inflytande för Sverigedemokraterna.

Hedras i sammanhanget ska dock framför allt Annie Lööf och Jan Björklund.

De har fått utstå massor av spott och spe från vissa borgerliga ledarsidor och högerdebattörer under de senaste månaderna.

De har kallats för ”quislingar, förrädare, svikare och klåpare”. Men de har stått pall och hållit fast vid sina löften om att inte släppa fram en regering som är beroende av SD.

Det är starkt och rakryggat.

Många kommer säkert att fortsätta vara högljudda och peka finger åt Januariavtalet. Den som minns historielektionerna i skolan vet emellertid att det är sådana här blocköverskridande lösningar – inte högljudd retorik och ytterkantspolitik – som burit Sverige framåt.

Glöm aldrig den liberalsocialdemokratiska koalitionen och kampen för demokrati 1917-20. Kom ihåg 1930-talets krisuppgörelse mellan arbetar- och bondepartierna. Minns Haga I och II, ”en underbar natt” om skatterna, reformeringen av pensionssystemet, budgetsaneringen 1995-1998 och annat.

JA är en fortsättning på denna fina och framgångsrika samarbetstradition.