I en krönika 30 januari påstod Mats Knutson, SVT:s inrikespolitiska kommentator, att Januariavtalet utvecklats till en "mardröm för Stefan Löfven".

De senaste månaderna visar väl snarare motsatsen. Coronakrisen understryker hur viktigt det är att det finns ett fungerande budgetsamarbete i riksdagen och en stabilitet i den ekonomiska politiken. Det ger möjlighet att agera snabbt och resolut mot allvarliga problem.

 

Januariavtalet ger dessutom Löfven chansen att genomdriva en massa bra S-politik.

Veckorna före coronakrisen började dominerade all nyhetsrapportering lyfte jag fram en rad krav som kommer att bli verklighet tack vare att det sitter socialdemokrater och styr på Social-, Närings-, Arbetsmarknads- och Utbildningsdepartementen.

• 19 februari skrev jag om socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis offensiv i pensionsfrågan. Nu står det även klart att han fått igenom sitt och partiets krav om en extra pensionshöjning 2021.

• 26 februari bloggade jag om att regeringen genomför en nationell plan för trygghet och studiero i skolan. Det är en av punkterna i Socialdemokraternas valmanifest 2018  som nu omvandlas till konkret regeringspolitik.

• 4 mars noterade jag att näringsminister Ibrahim Baylan ändrat ägarpolicyn för de statliga bolagen.  Det handlar om att stärka kraven på kollektivavtalsenliga villkor hos alla företag som levererar varor och tjänster till staten.

• 5 mars konstaterade jag att arbetsmarknadsminister Eva Nordmark nu lägger förslag för att utveckla systemet med korttidsarbete, helt i linje med partiets valprogram och kraven från IF Metall. Genom krispaketet påskyndas nu införandet av den nya modellen.

• 6 mars handlade NSD:s ledare om utbildningsminister Anna Ekströms initiativ för att utöka möjligheterna till fjärrundervisning i gles- och  landsbygdskommunerna för att ge fler elever tillgång till behöriga lärare. Det har länge varit ett önskemål från S-kommunalråden i Överkalix, Jokkmokk, Arjeplog och andra småkommuner. Nu blir det verklighet.

 

Till detta ska läggas mer pengar till välfärden och rättsväsendet, satsningar på extratjänster och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning plus en del annat som fanns i statsbudgeten redan för 2020.

Januariavtalet och kommande statsbudgetar kommer så klart att påverkas av coronakrisen. Men det är ännu för tidigt att säga hur mycket och på vilket sätt. 

När den akuta krisen så småningom är över får samarbetspartierna sätta sig ner, räkna på saken och göra en utvärdering av hur läget ser ut då.

 

Hittills har i alla fall Socialdemokraterna haft en god utdelning av samarbetet. 

Det innebär inte att Socialdemokraterna får igenom allt som de kräver och önskar. Till exempel är det trist att en riksdagsmajoritet tycks motsätta sig regeringens förslag om att utöka tillträdesrätten för de regionala skyddsombuden – ett litet men viktigt steg för att komma åt undermåliga arbetsmiljöer och stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Men det finns samtidigt skäl att komma ihåg att förslaget överhuvudtaget aldrig hade hamnat på riksdagens bord om det inte suttit en socialdemokrat och basat över Arbetsmarknadsdepartementet. En moderat, sverigedemokratisk eller kristdemokratisk arbetsmarknadsminister hade inte lyft ett finger för att stärka skyddsombudens ställning.

 

Kort sagt: Utan regeringsinnehavet och Januariavtalet hade socialdemokratin och arbetarrörelsen saknat en massa verktyg och påverkansmöjligheter. Och det hade varit en riktig mardröm.