Jenny Vided, 26, är präst i Småland. Hon är känd från dokumentären "Jenny, Gud och tystnaden" som visades i SVT 2 i höst. I den läser hon till präst på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Ingen i hennes klass är positiv till kyrklig välsignelse av partnerskap. Det är en omgivning där det är långt ifrån självklart att bli accepterad fullt ut för den man är.

Jenny säger i filmen: "Ibland undrar jag vad den där tystnaden betyder som uppstår när jag säger att jag är gift med en kvinna".
När Jenny Vided föreläser i Luleå, i serien Kairos-föreläsningar i Örnäsets församling, så jämför hon vänsterhänthet med homosexualitet. 16 procent av Sveriges befolkning beräknas vara vänsterhänta. Vänsterhänthet betraktades som lyte fram till 1960-talet. Vänsterhänta tvingades att använda höger hand. Det talades om att de inre organen inte var fullt ut symmetriska hos vänsterhänta.
- Hur behandlar vi vänsterhänta? Tycker vi att de ska omvända sig och bli "normala" högerhänta? frågar hon sig.

Hon påminner om FN:s deklaration om alla människors lika värde.
- Uttrycker vi att alla - homo-, bi- och heterosexuella - är lika älskade? Svenssonliv med Volvo, villa och vovve betraktas som det "normala livet". Utifrån det utformas hela samhället. Men alla har rätt till lika villkor och lika rättigheter att leva, säger hon.

När Jenny Vided döper barn så registrerar hon hur flickorna har rosa band medan pojkarna har ljusblåa band i sina dopklänningar. Några föräldrar går ifrån könsbundenheten och väljer oranga, bruna eller gröna band istället.
- Den första frågan som ställs när ett barn föds är: Blev det en pojke eller en flicka? När flickor gråter säger man att de behöver tröst. När pojkar gråter säger man att de är arga.

Jenny Vided konstaterar att normer skapar förväntningar om hur allt ska vara, hur män och kvinnor ska vara, vad som är kvinnligt och vad som är manligt.
- Kvinnan förväntas träffa en man. Mannen förväntas träffa en kvinna. Det riktiga paret är en man och en kvinna i det heteronormativa samhället. Vi skapar fack och sätter in människor i olika fack.
Hon berättar om en kvinna som gick till banken med byggnadsritningar och ville låna pengar. Bankmannen tyckte att hon hade räknat för lågt, att hon behövde låna mer pengar. Kvinnan sa att hon skulle göra en hel del arbete själv. Bankmannen frågade tvivlande: Kan du snickra?
- På dagis får barnen frågan: Vad jobbar mamma och pappa med? Man utgår ifrån att alla är heterosexuella.

Jenny Videds pappa betecknar sin dotter som "extrem" - med hänvisning till att hon är vegetarian, nykterist, lever med en kvinna och är präst till yrket.
- Jag förklarar att Linda är kvinnan i mitt liv och att prästyrket är mitt kall, säger hon.
Under sin föreläsning återkommer Jenny Vided gång på gång till det faktum att hon hela tiden tvingas förklara sig.
- Varför måste jag gång på gång ägna 20 minuter åt att förklara varför jag är gift med en kvinna?
Hon undrar hur ofta heterosexuella människor får frågor som dessa: Vad tror du orsakade din heterosexualitet? När/hur bestämde du dig för att vara heterosexuell? Vet dina föräldrar att du är heterosexuell? Vad säger dina vänner och arbetskamrater om att du är heterosexuell? Skulle du vilja att ditt barn blev heterosexuell?
- Man tror att jag har blivit bränd vad gäller män alternativt att jag inte har träffat på någon bra älskare. Man frågar varför jag vill visa upp min sexualitet. Man tror att bögar är feminina och att lesbiska är manhaftiga.

Många fler homosexuella män än lesbiska kvinnor "kommer ut" med sin sexuella lägning.
- I manssamhället är kvinnor överhuvudtaget mer osynliga. Mäns liv ges mer utrymme, säger hon.
Jenny Vided påpekar vikten av att kunna vara den man är och att som homosexuell och lesbisk slippa mötas av kränkningar, jargong eller total tystnad.
- Det är mitt eget val att inför arbetskamrater vara öppen eller inte med min sexuella läggning. Det är mina arbetskamraters ansvar att vara öppna för mig om jag vill berätta. Men det finns en stor rädsla för hur arbetskamrater och chefer ska reagera, säger hon.
Hon kan känna sig väldigt begränsad själv och undra vad till exempel tanter i en syförening som hon besöker som präst ska säga om hon berättar att hon är lesbisk.
- Det är omgivningen som avgör hur öppen man kan vara, säger hon.
När hon kom till busstationen i Luleå satt Jenny Vided där och pratade med en man i en timme. Jenny talade om att hon skulle föreläsa under rubriken "Hetero, homo, älskad" och att hon själv är lesbisk. Mannen sa då "det är lugnt" varpå Jenny i sin tur sa "det är lugnt" om mannens heterosexualitet.
- Det är givet att få vara heterosexuell men inte att få vara homosexuell, säger hon.

Jenny Vided frågar: Vad är en kristen människosyn? Hon är övertygad om att Gud har skapat alla människor till sin avbild och att Gud har en plan med alla. Hon plockar fram en bibel och det som står där om homosexualitet, ord som brukar användas som stöd för att fördöma homosexuella.
Jenny Vided tror inte att berättelsen om Sodom och Gomorra handlar om homosexuella relationer överhuvudtaget utan om sexuella övergrepp.
Hon konstaterar för övrigt att det inte står ett ord om lesbiska i bibeln.
- Allt utgick från mannen. Det var mannens uppgift att bestämma och kvinnans uppgift att lyda.
Hon citerar Tredje Moseboken 18:22 och Tredje Moseboken 20:13 i Gamla testamentet. Hon citerar Romarbrevet 1:26, Romarbrevet 1:27, Första Korintierbrevet 6:9 och Första Timotejbrevet 8-10.
Hon konstaterar att det går att tolka bibelns ord på många olika sätt, att det är svårt att tolka texterna.

Hon tycker att vi borde "koncentrera oss på det centrala, på huvudpersonen, på stjärnan i bibeln och leva som han vill istället för att leta efter ord för fördömande av homosexuella".
Jenny Vided frågar: Vad är viktigast i bibeln? Hur bemöter vi varandra?
- Jag tycker att det är fantastiskt när två människor hittar varandra. Och jag är övertygad om att Gud är en kärleksfull Gud som välsignar den kärlek som finns.
- Fast vi är olika så är vi lika älskade av Gud och - förhoppningsvis - också av kyrkan, säger hon.