LEDARE Under lördagen kom beskedet att en ung man avlidit som följd av en allvarlig arbetsplatsolycka i Gällivare i början av förra veckan.

Det är den nionde dödsolyckan på svenska arbetsplatser sedan årsskiftet. Det är alarmerande, minst sagt.

Nu bjuder arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) också in fack och arbetsgivare till samtal om utvecklingen.

Hon vill både lyssna till deras idéer och pröva nya förslag som hon funderat över under hösten, då hon som minister i en övergångsregering varit förhindrad att agera.

”Bör man ändra preskriptionstiden? Bör man se över eller utöka utbildningen för skyddsombud? Har inspektörerna rätt kompetens och branschkunnande?”, funderar arbetsmarknadsministern i en intervju i tidningen Arbetet.

Johansson tog en del viktiga initiativ under den förra mandatperioden.

2016 presenterade hon en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Det blev höjda anslag för Arbetsmiljöverket, utbildningen av skyddsombud, företagshälso­vården och arbetslivsforskningen.

Men uppenbarligen har insatserna varit otillräckliga. Kurvorna pekar tyvärr åt fel håll.

2017 dog 55 människor på jobbet. 2018 var siffran 57 personer – och starten på 2019 har varit djupt sorglig.

Därför krävs mer från regering och riksdag. Det finns en del att göra.

Arbetsmiljöverket behöver mer resurser för att kunna anställa fler arbetsmiljöinspektörer. Polis och åklagare som arbetar med arbetsmiljöbrott behöver mer muskler.

Det behövs skärpta straff och sanktioner mot arbetsgivare som åsidosätter säkerheten och arbetsmiljöarbetet.

Det viktigaste arbetet sker emellertid inte i Arbetsmarknadsdepartementets kontor på Fredsgatan i Stockholm. Det sker lokalt på alla arbetsplatser i vårt avlånga land.

Arbetsmiljölagen är oerhört tydlig om arbetsgivarnas ansvar. I arbetsmiljölagen står det att arbetsgivaren ska göra allt som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.

Det står också att arbetsgivaren ska uppmärksamma de särskilda risker som finns om en arbetstagare arbetar ensam.

I arbetsgivarens ansvar ingår vidare att se till att maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar underhålls.

Vissa yrken innebär givetvis större risker än andra – till exempel byggnadsarbetare.

Det går emellertid att minska riskerna för fallolyckor och annat elände även på byggarbetsplatserna. Om det behövs ska räcken, arbetskorgar och säkerhetsselar användas som skyddsanordningar.

Det måste helt enkelt ske ett systematiskt arbetsmiljöarbete på alla arbetsplatser i princip hela tiden.

Kostnadsjakt, tidspress, stress och underbemanning leder dock till att arbetsmiljöfrågorna alltför ofta sätts på undantag.

Om detta talar inte sällan de fackliga företrädarna. Men det krävs ett lika starkt engagemang hos Svenskt Näringsliv och branschorganisationerna.

Moderna företag bör alltid se god arbetsmiljö, säkerhet och omsorg om sina anställda som konkurrensfördelar – inte som potentiella besparingsobjekt.