Caisa Isaksson menar att hennes arbete med händerna pågår ständigt men att det inte nödvändigtvis behöver gå so fort. "Jag kan nog hålla på till jag är 80".
Caisa Isaksson har under en rad av år varit totalt förknippad med vandrarhemmet Åsgård i centrala Jokkmokk. Hon förvärvade vandrarhemsverksamheten i det kommunalt ägda, gamla jägmästarbostället och hade tidigt ett uttalat mål med verksamheten. Matupplevelser var en stor del i konceptet. Matupplevelser med en speciell touch av genuint, traditionellt skapande.
Mat med en historia.
– Det var verkligen jättekul med Åsgård men med tiden började jag känna mig låst. För hur många duktiga anställda jag än har haft under åren, och det har jag verkligen haft – de har varit stjärnor, så sitter du ändå där med huvudansvaret. Det var svårt att kunna vara helt ledig. Jag ville också hålla på mer med maten. Ta tillvara den kultur och tradition som vi har här.
När väl beslutet var fattat att sälja Åsgård 2023 blev det en snabb process.
– Jag hade föreställt mig att sätta igång säljprocessen under hösten men redan under våren hörde Lars och Joar Mikkelsson av sig. De hade på omvägar hört att jag funderade på att sälja och ville i så fall in snabbt, helst innan sommaren – och vi jobbade på som sjutton och fick ihop det, berättar Caisa Isaksson.
Vi träffas i de nyrenoverade lokalerna i Skabram. I en del av det som en gång i tiden var Lindfors trähusfabrik.
Caisa Isaksson tris i sina nya lokaler där hon kan ta emot gäster och samtidigt laga till olika smakspecialiteter.
– Jag ville utveckla mitt matintresse ännu mer, det stod klart redan innan Åsgård var sålt. Mitt intresse fanns tidigt men då var det mest för mig själv och mina barn, att bevara traditioner. Under åren på Åsgård märkte jag att andra hade samma intresse, men också att jag inte alltid hade tid att göra det som efterfrågades. Så direkt när affären var klar började vi leta en lämplig lokal för en liten matstudio. Det var inte det lättaste, det verkade faktiskt helt omöjligt, konstaterar Caisa vars jakt på en lokal dock plötsligt vände till det bättre.
– Christian Heimroth, Lapland Adventures, hörde av sig och erbjöd sig att hyra ut en del av sina lokaler i det här huset. Om de skulle räcka till. Och det gjorde de. Det innebar en del jobb och kostnader för de krav som kom efter bygglovet, och som vi inte räknat med – men det blev helt perfekt. Allt stod klart under förra hösten. Vi har dessutom blivit en liten besöksnärings-hub här tillsammans med ett par andra företag – så visst blev det rätt.
Matstudio – inte restaurang?
– Nej, absolut inte restaurang i traditionell mening. Jag har varken kompetens eller stresstolerans för att ta emot gäster som ramlar in och kan beställa från en meny. Jag vill, och får nu, jobba med grupper där jag i förväg vet vad jag ska servera, kan ta hand om eventuella allergier eller annat som jag måste förhålla mig till, och sätta min personliga twist på det.
Caisa Isaksson berättar livfullt och med stor glädje om sin nya gärning samtidigt som hon pysslar och rör i en gryta på spisen.
Caisa Isaksson har bråda tider just nu eftersom de växter och annat från naturen som ska användas i matlagningen ska plockas in.
Experimenterar du med någonting nytt?
– Jag håller på med eldost. Jag får mjölk från en liten frigående kossa och gör lite olika varianter. Halloumi är ju, som kanske är bekant, smaksatt med mynta. Just nu provar jag att krydda med torkade björklöv och med rostade kvannefrön. Sedan får vi se vad det blir av det. Spännande är det i vilket fall.
Spännande är även den symbios som skapas mellan verksamheten i Jokkmokk och Laponia Retreat i Snesudden som Caisa Isaksson köpte för ett år sedan. Mitt i allt annat.
– Våra vänner ville sälja så de frågade. Min man Ulf sade nej direkt, men inte jag, skrattar Caisa och fortsätter berätta om upplägget "Join me" där hon tar med sig två gäster åt gången på matäventyr.
Caisa Isaksson experimenterar gärna med nya recept. Här är det kryddad eldost som ska färdigställas.
– Gästerna har tre övernattningar och är ute i markerna med mig. De får plocka, fiska, får prova att torka och att fermentera. De får helt enkelt, förhoppningsvis, lära sig. Jag funderar på att även köra ett liknande koncept över en dag. I studion kör jag middagar och matupplevelser där gästerna får provsmaka och även baka gáhkko – populärt hos barnfamiljer. Nu gäller det att nå ut till Jokkmokksborna också, de vet nog knappt att jag är här.
Hur ser du på framtiden?
– Jag har svårt att se mig själv gå i pension. Jag lever i en variant av hur man levde här uppe förr. Händerna är ständigt sysselsatta men jag behöver nödvändigtvis inte ha så bråttom. Det gör att jag kan göra det jag tycker är roligt och det jag känner är meningsfullt. Jag kan bjuda in gäster att vara med på den resan och göra den i den omfattning jag känner att jag vill. Jag kan nog hålla på tills jag är 80, tänker jag.